En gnutta overkligt

 

I lördags så tog jag Galishimo på en galopptur på rakbanan. Vilket känns en gnutta overkligt. Eller inte bara lite. Det känns fullständigt och vansinnigt overkligt att jag tar ut min häst på att galoppera honom ute alldeles bredvid en tågbana. Det är bara inte verkligt. Inte han. Inte jag. Inte vi. Vi skulle aldrig komma dit. Vi är inte typerna som klarar av att galoppera fram i naturen under kontrollerade former för att konditionsträna.  Det är bara andra som gör det, inte vi. Dessutom så är Galishimo väldigt tittig och kastar sig i sidled för blommor, vägpinnar, stenar, porlande diken och osynliga monster. Jag ler bara och fortsätter.

Men det är väl för att jag känner att han lyder mig för allt han är värd... och att de där sidoskutten bara är små impulser han inte riktigt har styr på. Han känns inte alls intresserad av att vända, trotsa eller byta tempo från det tempo jag bett honom hålla. Vilket känns overkligt. Allt är overkligt. Det kan bara inte vara sant.



Lägg till att jag kliver av honom för att promenera honom hem, och plötsligt hör jag min ryttarkompis Ebba glatt säga:
"Nu kommer tåget. Nu står vi ju lite risigt till..." och jag tittar mig förvirrat omkring. På ena sidan är tågbanan, bara sju meter bort. På andra sidan finns det ett stängsel. Jag tittar lite oroligt på Ebba och hennes häst men de ser bara lugna och glada ut. Men jag är nervös. Vi kan inte gå undan. I ca 80 kilometer i timmen blåser tåget förbi alldeles bredvid oss med tunga, bullrande, gnisslande godsvagnar. Vagn, på vagn på vagn blåser förbi oss så Galishimos pannlugg lättar och flyger på ända.

Men det vara pannluggen som lättade och flög på ändå. Resten av hästen stod kvar. Något förvånad tittade Galishimo på mig och såg ut att säga:
"Fff... ff.... fff...får man äta nu?!"

Vilket han givetvis fick..

Vi fortsatte glatt hemåt efter tåget passerat och Ebba fortsatte glatt att prata obrytt om det mesta.

Jag fortsatte känna overklighetskänslor. Hände det just att jag galopperat på rakbanan? Hände det just att mitt 6-åriga arabiska fullblod stått stilla vid ett snabbt och bullrande tåg.

Händer verkligen det här?

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer