Plötsligt Händer Det

Idag hade jag bestämt mig, jag hade till och med laddat hjälmkameran. Jag skulle ut och rida Galishimo ensam på uteritt. Han är redo! Jag är redo! Inget kan gå fel! Jag har ju ridit honom ute förut men inte egentligen särskilt långt från tomtgränsen och andra hästar har alltid varit i sikte. Jag ville rida ut på riktigt! Ensam! Utan dödsångest och överspänd häst! Inget kan gå fel nu!

Förutom vädret då. Så snart jag tagit in Galishimo och börjat rykta honom så börjar det komma kastvindar, och plötsligt öser regnet ned. Jag fick ont i magen och tänkte att jag vågar inte ut ensam med Galishimo i dåligt väder, han brukar bli så svår att hantera då. Det är inget bra väder för en premiärtur med honom...

Men man kan åtminstone sitta upp. Han kan ju vara svår att sitta upp på just utanför stallet, och då kan han trampa runt. Det kan jag öva på. Uppsittning i hällregn. Det är alltid något...

... men Galishimo stod som ett ljus och var lugnare än någonsin. Så då tänkte jag att det är väl lika bra jag rider iväg en liten sväng då... och eftersom det också gick bra, så var det väl lika bra att jag travar lite.

Så plötsligt hade det hänt. Jag och Galishimo red iväg på vår första ensamma uteritt.


Vädret var inte strålande, men det var humöret!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback