Historien om det lilla krysset och Tre Kloka Damer




Idag fortsatte vi på historien om det lilla krysset och Galishimo.

Han skulle longeras över det lilla krysset, som han gjort sedan februari. Denna gång fick han tyvärr panik över krysset och försökte slita sig. När jag höll emot och vägrade släppa den panikslagna araben så sparkade sig själv på benet, och föll omkull. Sedan såg man hur den lilla vita sockan på hans vänstra bakben sakta färgades rött.

Rött... precis som han blödde för två år sedan när han punkterat en artär, men inte lika mycket blod. Men tillräckligt för att jag skulle bli orolig och lite smått förtvivlat be Katarina och Anita om hjälp.
"Ring inte veterinären förrän du tvättat bort allt blod." sa Katarina sakligt.
"För du vet inte hur såret ser ut förrän du ser det." lade hon till.

Så himla klokt och inte alls vad jag själv planerade. Jag planerade att springa runt planlöst i cirklar och vara ledsen över att min häst höll på dö. Så jag tvättade såret och spolade bort allt blod, ordentligt.  Efter ca en kvart hade det sluta blöda.

Sedan så överlät jag till hela Tre Kloka Damer att i tur och ordning inspektera såret som slutat blöda. Alla tre damer tog uppgiften på största allvar. De lyste med ficklampan från en mobil och tittade noggrant med rynkade ögonbryn. Sedan sa de alla glatt och uniont att min häst INTE är på väg att dö och att lite sårtvätt och ett vakande öga kan räcka, innan vi kallar in någon akut utryckning. Tacka vet jag Tre Kloka Damer.

De Tre Vise Männen kan slänga sig i väggen för de har aldrig gett mig samma känsla av lugn och tillit.

När jag äntligen vågade ta ut honom till hagen igen så kände jag ett stygn av dåligt samvete. Varför utsätter jag en så känslig häst för så mycket utmaningar. Han måste ju inte kunna hoppa små kryss... sedan jag skärpte jag mig och tänkte: Han kommer att må bra av det! Att få variera sig lite. Så fort han fattat poängen så kommer han att må bra av det! Han kan inte strutta runt på ridbanan, år efter år, och bara spreta fint med sina små ben. Han måste få lite omväxling!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer