Bärighet och tidsaspekter
Det är alltid bra att stämma av vart jag var för ett år sedan, annars ser man inte framstegen på samma sätt. Förra året hade jag hjälptyglar för att han slängde en massa med huvudet och det blev svårt att hålla kontroll på honom. Det är en skillnad jämfört med i år. Han är fortfarande vinglig och tittar på mycket, men inte alls som förra året. Sedan så svankade han lite mer ryggen när han galopperade, lite som en hängbro med längsta punkten precis under rumpan. I år så har jag fått honom lite mindre vinglig och lite rundare. Inom dressyren säger man att hästen "bär upp" ryttaren bättre när den rundar ryggen lite, och att den utvecklar bärighet.
En annan skillnad motför förra året är ju att vi faktiskt HADE en sommar år 2014.
I år är det regn, blåst och ljumma vindar... ;)
Sedan så ska man liksom lirka med den där bärigheten mer och mer för varje år. Det är bara upp till ryttarens kompetens (och hästens förutsättningar) hur långt man kan komma. Det är ungefär som styrketräning för människor. Man ser inte så mycket av framstegen under passen men när man håller på med det länge så blir det små skillnader för varje år.
I Amerika finns det en känd arab som heter Taez som fått en fantastisk utbildning och bär sig enormt bra. Men det tog många år av professionell träning. Mååånga år. Jag tror han var på sin topp när han var 20 år. Jag har inte förutsättningarna att komma så långt, varken ekonomiskt, tidsmässigt eller kompetensmässigt, men jag gillar att titta på förebilder.
Hej Katarina, ville bara hälsa och säga att jag under ett par veckor har läst igenom HELA din blogg! Vilken härlig läsning, har stundom bitit på naglarna, känt mig deppad för din skull när du gått på nitar och upplevt bakslag, men också glatt mig åt din envishet, ditt mod och din stryka! Mitt sto är släkt med din häst (hennes pappa och din häst är kusiner) och det var så jag hittade hit. Jag håller på att rida in henne, men har inte kommit riktigt lika långt som dig än. Vi tar också myrsteg och jag vill känna mig säker innan jag tar nästa steg. Jag håller fortfarande på med mycket markarbete, även om jag lyckats ta mig upp på ryggen då och då. De har ganska lika temperament tycker jag det verkar som - hjärtan av guld och en känslighet för sinnesstämningar som gör att man kan bli ganska osäker i vissa situationer. De kommer nog att bli världens underbaraste hästar när de mognat. Lycka till med allt, på häst-, tränings- och kärleksplanet! Jag kommer att fortsätta titta in då och då.
SvaraRaderaMen åh, vad glad jag blir! :D Ja, det är alltid roligt att veta att någon följer bloggen och gillar den! Tack för dina varma ord!
Radera