Livet måste få vara orättvist

Om man kåserar lite i bloggvärlden och inom hästsporten så upptäcker man att det ibland går drev där folk hetsigt börjar debattera mot varandra i sina bloggar. Just nu går det ett sådant drev.

Mitt i stormen står Tyra Sjöstedt . Tyra är en ung och sanslöst vacker modell, som dessutom är egenföretagare inom modebranschen och rik. Och vad bloggar en vacker, rik hästtjej om? Jo, inte helt otippat bloggar hon om skönhet, vackra kläder och sina vackra hästar som hon köper in och har roligt med. Det skulle sannolikt även jag blogga om ifall jag var rik.

Nu går ju debatten om ponnymammor som hävdar att Tyra är en hemsk förebild för dagens unga tjejer som varken är vackra eller rika eller har fina hästar. För vi kan ju inte redan i tidig ålder förmedla för unga flickor att livet är orättvist? Det går väl inte...? Eller? Bloggare muttrar och svär över feminism och jämnställdhet och hur Tyra snedvrider idealen och ger flickor komplex i tidig ålder.

För mig handlar inte jämnställdhet om att vackra kvinnor i karriären ska tryckas ned, och att unga tjejer med komplex ska lyftas upp. I min värld ska varenda jävel lyftas och lovprisas. Till och med de lyckade. Till och med de som råkar vara smala och vackra.


En viktig del att lära sig av livet, är att livet faktiskt är orättvist. Och det måste få vara orättvist. Det är lite av en naturlag. Det är orättvisor som svider lite och kittlar oss, motiverar oss och driver oss. Det är orättvisorna som gnager på oss och får oss att reflektera över oss själva. Och kanske får orättvisorna oss till och med att vilja bli bättre människor. Men vi blir inte bättre människor av att klanka ned på andra.


Samtidigt som Tyra Sjöstedt läggs under lupp och kritiseras ohämmat så får manliga rika snygga förebilder, som fotbollsspelaren Zlatan, bete sig lite hur som helst utan att fotbollspappor skriker om komplexen och attitydproblemen han förmedlar till unga pojkar. Han är ju Zlatan!


Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, och Tyra:
I got your back!






 / Katarina. Mindre vacker. Mindre lyckad. Mindre rik.
Och kan faktiskt hantera det...

-

Kommentarer

  1. Anonym1 april 2015 kl. 00:46

    Du har ju totalt missuppfattat inlägget.

    Att sen jämföra med Zlatan känns som att jämföra äpplen och rubikskub. Helt uppåt väggarna. Killar har inte samma problematik som tjejer. Visst finns det där också men inte på långa vägar i samma utsträckning.

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström1 april 2015 kl. 07:11

    Många (inte alla) killar lär sig VÄLDIGT tidigt att det finns vinnare och förlorare, de tävlar från att de är småbarn. Fotboll, hockey, leka krig, kapplöpning... De mäter sig ofta mot varandra och lär sig att vissa lekar är de bra på och andra sämre. Och så banar dom sig fram.

    Många (inte alla) tjejer strävar från flickåldern efter likhet och samhörighet, att klä sig lika, att ha samma märken, att tycka samma. Det blir mycket mer svårt för dem att acceptera olikheter och "vinna och förlora"-tänket. Och det är där vi vuxna måste hjälpa dem, älska dem, stötta, dem och guida dem att bli trygga i olikheterna. Då kan vi inte ta den enklare genvägen och börja klanka på dem som lyckats bättre.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer