Självförtroende


"Man förstår inte hur svår och känslig han är att rida, förrän man sitter på honom..." sa en vän förvånat igår, efter att hon försökt att rida Galishimo, och efter att hon nästan dråsat i backen. Hon lyckades dra sig upp i sadeln igen, i sista sekund. Galishimo hade ögon som tefat och kände sig kränkt.
Jag nickade.
"Han ser så lugn och eftergiven ut när du rider och det är inte förrän man själv sitter upp som man inser vad du har att jobba med..." sa hon när hon satt av.

Jag nickade. 
Jag börjar bli stolt. 
Jag börjar kunna rida honom. 
Vi börjar bli ett team. 
Och det är Han som har lärt mig!  


Galishimo för nästan exakt ett år sedan - Mars 2014.


.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna