Historien om det lilla krysset


Jag försöker ju få Galishimo att hoppa över ett litet kryss. Vi har kämpat på nu i två månader minst en gång i veckan, ibland även två gånger i veckan. Krysset består av två korslagda bommar, på en höjd av ca 20 centimeter, och de där fyrkantiga vita kuberna är hinderstöd som kallas "sockerbitar". Problemet är att Galishimo är rädd för "sockerbitarna" eftersom det hänt då och då att de råkat röra på sig, ofta i samband med att han råkat riva det ohyggligt svåra hindret, och då låter det "skrap".  

Och när en sockerbit låter "skrap". Då är ingenting roligt längre. 

Ingenting mellan sockerbitar är för övrigt roligt längre. Galishimo har fått ett bakslag och prestationsångest. Vi har backat bandet till träningen i somras då vi bara lagt ned bommarna på marken, så att hindret på 20 centimeter nu är ett hinder på 10 centimeter.  Men han känner sig tydligen överväldigad och får nästan panik så snart vi närmar oss dem.

Lägg till att problemet bara uppstår när han tar hindret i motsols varv. I medsols varv går det bra.

En markliggande bom mellan två sockerbitar väcker mycket mer prestationsångest än en ensam markliggande bom... 

.

Kommentarer

  1. Linda25 mars 2015 kl. 21:05

    Mitt tips är att backa honom precis överallt.
    Try it. You may like it :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström27 mars 2015 kl. 09:03

      Linda - Han är extemt "välbackad". Mitt brorsbarn på åtta år kan backa honom. :)

      Radera
  2. Anonym26 mars 2015 kl. 10:15

    Har du kollat så att han ser ok på båda ögonen?
    /Håkan

    SvaraRadera
  3. Katarina Bildström27 mars 2015 kl. 08:58

    Linda - Han är extemt "välbackad". Mitt brorsbarn på åtta år kan backa honom. :)

    SvaraRadera
  4. Katarina Bildström27 mars 2015 kl. 09:01

    Håkan - nej, hästar är lite luriga. De har inte så många förbindelser mellan höger och vänster hjärnhalva, som vi människor har. Det går inte många trådar däremellan. Så allt man övat från ett håll måste man öva från ett annat. Och det betyder att hästar, om de tappar självförtroendet i ena hjärnhalvan, kan ha fortsatt högt självförtroende i den andra. Det är det som är det lustiga med hästar. Om man exempelvis rider en ridslinga från "det andra hållet" än det man brukar, så kan hästar till och med uppföra sig som om ridvägen är helt ny. Allt de sett med högerögat är nytt för vänsterögat. Så det är inte ´helt ovanligt att hästar kan få en nojja i ett varv och fungera problemfritt i det andra. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer