Galishimos största fan


Jag ringde till min mamma idag. Galishimos största fan.

"Hur gick det med Galishimo idag?" frågade mamma.
"Jo... det blåste idag... väldigt mycket..."
"Neej det gjorde det ju! Hur gick det?"
"Han var jättelugn, men jag vågade inte rida honom."

"Jag tror inte mina öron." säger mamma förstummat.
"Va?"
"Var han lugn?!" 
"Ja?"
"I den här blåsten?"
"Ja... fast jag vågade inte rida..."
"Men menar du att DIN häst... alltså DIN arab... var helt lugn trots att det stormade i knutarna?!"
"Ja... men..."'
"Inser du hur duktig han är!?"
"Nej, för jag vågade inte..."


"Men tänk efter... det tokblåser och han var lugn och trygg och fokuserade på dig, alltså?"
"Ja... men när jag stod där på uppsittningspallen så..."
"VA?! STOD HAN STILLA VID UPPSITTNINGSPALLEN?!"
"Eh... ja men jag vågade inte.."
"Så det tokblåser och Galishimo står stilla vid uppsittningspallen och väntar snällt?!"
"Ja men poängen är den att...."
"Men gud vad stolt jag blir. Tänk vad ni utvecklas. Han som brukar bli orolig och trampa runt. Man kan ju inte låta bli att bli stolt..."


"Ja... men jag avbröt övningen för att..."
"DET GJORDE DU BRA!"
"Varför det...?"
"Men du slutade ju när han var sitt allra bästa jag! Det är ju helt perfekt! Då har han lyckats från början till slut."
"...ja fast..."
"Men FINNS Det något bättre tillfälle att sluta än när du varit ute med honom i blåsten och han står snällt vid uppsittningspallen...?" 
"Eh.. jag vet inte.."
"Nej, det kan jag tala om för dig, att det gör det inte. Du gav honom ingen chans att misslyckas idag. Han började på topp. Han gjorde övningarna på topp. Han slutade på topp. Utan att du höjde ribban!"

"Ja... fast jag vågade inte..."
"Det var inte det som var det viktigaste. Nu har du gett honom en positiv känsla av att träna i storm. Nu tror han på sig själv. Jag lovar att du fick honom att tro på sig själv..."

"Ja... kanske men..."


"Det där är en himla fin häst. Bra jobbat. Jag är stolt över dig. När just ditt fullblod till och med är lugn i stormen... då är ni verkligen på rätt väg..."

 

Tack älskade mamma för tvångspeppet. Tack...

.

Kommentarer

  1. alia2 maj 2015 kl. 09:17

    Måste bara säga att jag gillar din blogg jättemycket. Så ärlig och innehållsrik:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer