Solförmörkelse
Min kollega var så klok att hon tog med sig fotonegativ som man kunde hålla upp idag, när solen förmörkades av månen... Det blev bara en fin, fin skära av solen när månen täckte som mest. Förutom att jag fick använda hennes fotonegativ för att beundra fenomenet så tog hon även en bild på mig.
Själv så känner jag mig som en solförmörkelse. Allt just nu känns frustrerat. Jag är avig mot mina vänner och drar mig undan och söker kontakt om vartannat. Våren sliter lite i mig. Jag blir rastlös som ett djur samtidigt som jag försöker sitta stilla med viljekraft. Jag försöker att tänka att det är just den här kraften jag har nytta av när jag behöver flytta, när jag behöver byta arbete, när jag behöver separera, när jag behöver gå ned i vikt, när hunden behöver avlivas, när svåra beslut måste tas, när nya relationer ska inledas, om man ska öppna upp sig för någon annan. När livet är förändring. Då måste man ha den där extra gnistan.
Den extra kraften är bra i grund och botten. Den definierar mig. Men just denna vår vill jag inte att livet ska vara förändring, så gnistan är tämligen överflödig. Och obekväm.
Själv så känner jag mig som en solförmörkelse. Allt just nu känns frustrerat. Jag är avig mot mina vänner och drar mig undan och söker kontakt om vartannat. Våren sliter lite i mig. Jag blir rastlös som ett djur samtidigt som jag försöker sitta stilla med viljekraft. Jag försöker att tänka att det är just den här kraften jag har nytta av när jag behöver flytta, när jag behöver byta arbete, när jag behöver separera, när jag behöver gå ned i vikt, när hunden behöver avlivas, när svåra beslut måste tas, när nya relationer ska inledas, om man ska öppna upp sig för någon annan. När livet är förändring. Då måste man ha den där extra gnistan.
Den extra kraften är bra i grund och botten. Den definierar mig. Men just denna vår vill jag inte att livet ska vara förändring, så gnistan är tämligen överflödig. Och obekväm.
Kommentarer
Skicka en kommentar