Vårkänslor och bilstädning

Som vanligt så inleder jag våren enligt min egen tradition och storstädar min bil. Invändigt och utvändigt. Det får gärna ta hela dagen. Det tog halva dagen. Tervens hundhår fladdrade runt och trots tålmodigt dammsugande så flög det runt något strå även efteråt. Terven. Nu städar man bort efter henne igen. Förra året som jag vårstädade bilen så satt hon kopplad i skuggan vid ett träd i närheten. Hon vaktade bilen troget, så snart jag lämnade henne och gick in för att hämta rengöringsprylar. Nu finns hon inte längre.

Jag försökte trösta mig med att nästa vår kanske jag har en hundvalp som springer runt fötterna när jag städar bilen. Eller två. Man vet ju faktiskt aldrig vad livet bär med sig. 

Hur som helst så kompletterade jag denna vårstädning med en nyinköpt ångtvättare mot biltextilerna för att få bort fläckar från förarsätet, och det fungerade fantastiskt. Bilen ser som ny ut!

En annan herre betedde sig också "som ny". En sprillans ny unghäst som aldrig någonsin sett världen förut. Det var många ting som han aldrig hade sett förut. Någonsin. Det hela kändes märkligt då jag tänkte ta en helt vanlig promenad med honom. Jag började med att sitta på honom och rida iväg men insåg ganska snabbt att det inte var hans dag idag då han var fullt upptagen med att upptäcka världen.
"En bil! Snön! Granar! En bil till!" trumpetade Galishimo med en grisknorr på ryggen och upprörd blick. Vilket slutligen urartade till avsittning, skrik, och slutligen panik. Men nu hör ju skrik och panik till vardagen så man blir inte lika emotionellt... medberoende... av honom.

Ja. Man blir inte medberoende av araben längre.
Han är den han är.
Och han duger alldeles utmärkt.  

Men lite mer motion tror jag han ska få...

 .