Tack alla snälla som visar hänsyn!
Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Jag och Galishimo. Jag vågar inte rida honom nu. Han är så mjuk och rar 99% av tiden men den där lilla procenten av tiden då han sprallar... skulle jag verkligen kunna sitta kvar i sadeln då? Nej, bättre vänta till vår och värme. Se det hela som en liten rehabiliteringsperiod. Alla mår bra av kravlösa promenader. Jag gör det. Han gör det.
Idag träffade vi en skoter och skoterföraren skötte sig strålande. Så glad man blir efter alla skräckhistorier om hänsynslösa skoteråkare. Så länge föraren var 300 meter bort och närmre så tror jag han puttrade på i.. 10-20 kilometer i timmen. Väldigt långsamt i alla fall! Galishimo gjorde stora ögon. Sedan vände föraren när den bara var några meter bort och körde bort från oss, vilket verkligen är strålande psykologiskt då Galishimo får "gå efter" eller "jaga" skotern när den flyr undan. Det var inte förrän skotern var långt borta som den drog i väg i vanligt skotertempo och man kunde ana fartlek och snö som yrde. Det där var första gången vi träffade på en skoter ensamma och det visste sannolikt inte föraren. Men det kunde verkligen inte bli en bättre skoterträff.
Igår träffade vi också på två lösa labradorhundar och dess förare och det blev också superbra. Tjejen som ägde labradorerna gick ut i diket och på andra sidan vägen med sina hundar. Galishimo gjorde stora ögon först men såg nästan lite besviken ut efter att vi passerat. Som om han innerst inne åtminstone hade velat få en BLICK från Labradorerna. Men de viftade nöjt på sina svansar och gick med näsorna i marken. Hästlukt är tydligen intressantare än hästar. Galishimo vände sig om och tittade på dem länge efter att vi passerat, som om han kände sig lite dissad. Det var också toppen, och otroligt värdefullt.
Träffa snälla hundförare och snälla skoterföraren som lär min häst att livet inte är farligt! Det betyder mer än ni tror!
.
.
Idag träffade vi en skoter och skoterföraren skötte sig strålande. Så glad man blir efter alla skräckhistorier om hänsynslösa skoteråkare. Så länge föraren var 300 meter bort och närmre så tror jag han puttrade på i.. 10-20 kilometer i timmen. Väldigt långsamt i alla fall! Galishimo gjorde stora ögon. Sedan vände föraren när den bara var några meter bort och körde bort från oss, vilket verkligen är strålande psykologiskt då Galishimo får "gå efter" eller "jaga" skotern när den flyr undan. Det var inte förrän skotern var långt borta som den drog i väg i vanligt skotertempo och man kunde ana fartlek och snö som yrde. Det där var första gången vi träffade på en skoter ensamma och det visste sannolikt inte föraren. Men det kunde verkligen inte bli en bättre skoterträff.
Igår träffade vi också på två lösa labradorhundar och dess förare och det blev också superbra. Tjejen som ägde labradorerna gick ut i diket och på andra sidan vägen med sina hundar. Galishimo gjorde stora ögon först men såg nästan lite besviken ut efter att vi passerat. Som om han innerst inne åtminstone hade velat få en BLICK från Labradorerna. Men de viftade nöjt på sina svansar och gick med näsorna i marken. Hästlukt är tydligen intressantare än hästar. Galishimo vände sig om och tittade på dem länge efter att vi passerat, som om han kände sig lite dissad. Det var också toppen, och otroligt värdefullt.
Träffa snälla hundförare och snälla skoterföraren som lär min häst att livet inte är farligt! Det betyder mer än ni tror!
Vissa hästar är helt enkelt lite känsligare för nyheter än andra...
.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar