Träningen går super!


Jag har ju tränat i en månad nu. Jag springer på rullband, bara tio minuter per gång, två till tre gånger i veckan, kombinerat med styrketräning. Jag styrketränar lite oftare än vad jag springer då jag tänker att det inte nöter lika mycket på senor och ligament, särskilt inte om jag tar lägre vikter.

Jag kliver upp tidigt på morgonen så jag kan vara på gymet klockan halv sju, så hinner jag på jobbet efteråt. Jag sitter ofta kvar en stund i bastun och smörjer in mig med krämer och njuter av värmen. Det har blivit en perfekt start på arbetsdagen under denna mörka årstid. Man är varm och mjuk och nytränad när man ska sätta sig på kontoret. Händerna är mjuka och varma när man börjar skriva på tangentbordet.

Så det är väl den fysiska och känslomässiga upplevelsen som är viktigare än träningen i sig. Men ändå ger träningen resultat. Dessa små futtiga tio minutrar jag springer gör mig bara starkare och snabbare för varje gång! Från början så orkade jag inte så mycket och blev ganska anfådd, men för varje vecka som går så går det lättare och lättare. Så underbart att få uppleva! Jag hoppas kunna springa lite kortare lopp till våren men ska hålla mig på kortare sträckor. Det gäller att inte överanstränga kroppen bara för att jag varit vältränad för några år sedan och kunde springa hur långt som helst. Det viktigaste är ju att vara rädd om sig.. Och jag vet att jag har tjatat om samma sak i tre månader nu, men jag mår fantastiskt!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer