Varför vi aldrig blir bra
Galishimo är ju full av hyss och idag hade han tydligen laddat med hyss. Jag hade ju lämnat honom vind för våg i två dagar så då hinner man väl fundera lite. Eftersom jag inte vill dö så plockade jag fram longerlina och chambon och lade fram lite bommar på marken och ett litet kryss, så han skulle få fundera lite över ben och koordination. Han har ju ingen vidare teknik över små bommar och hinder. Kommer ni inte ihåg? Gör ni inte? Nu då?
Galishimo: "Gnnhhh!!!"
Han blev jättesprallig över denna fantastiska utmaning och det märktes redan när vi kom på den uppskottade ridbanan. När jag skulle börja värma upp honom genom att låta honom springa runt mig på en lina så kom förstås hysset. Gångarten trav fanns inte längre på menyn. Han hade en jättefin skritt och en jättefin galopp, samt gjorde jättefin halt. Men gångarten trav var fullständigt bortblåst. Den fanns inte.
Han har kunnat kommandot för trav i alla fyra år han haft det och nu FÖRSÖKTE han inte ens.
"Trav!" sa jag och han fattade en perfekt galopp.
"Men trav!" sa jag och han galopperade helt obehindrat.
"SAKTA AV!" sa jag och så kom en liten bockserie följd av en fin galopp. Varv, på varv, på varv. Jag försökte vänta ut honom men tröttnade efter en stund.
"Okej. Du kan inte vinna." sa jag och fortsatte.
"Jag halar in dig som en sprattlande fisk. Den här volten blir mindre och mindre. Till slut orkar du inte galoppera på en pytteliten volt. Det kommer att kännas obehagligt och obalanserat och..." mumlade jag och började hala in honom.
"Sa du GALOPP?!" frågade han och så blev galoppen mer och mer samlad och kort ju mindre volten blev. Men inte tänkte han sluta galoppera. Till slut galopperade han på en fem meters volt, nära, nära mig, i perfekt balans och vikt, och han vände huvudet mot mig och tittade rakt på mig som om han sa:
"JAG äger DIG för det här är den finaste god damn Galopp du någonsin sett mig göra, och dessutom är jag god damn söt när jag gör det!"
Och då borde ju en vanlig ryttare ge honom ett rejält ryck i munnen och se till så att han kommer ur det här galopphysset en gång för alla. Men jag är inte en vanlig ryttare. Jag är en svag ryttare. Troligtvis är jag nedgraderad till en sketen "arabmänniska" nu. Helt förbluffad av hans vackra galopp på den lilla, lilla volten så kunde jag inte annat än hålla med. Ja, han äger mig. Så jag släppte ut honom på linan så han fick en större, bekvämare volt runt mig, och sa "skritt" varpå han artigt genast gick ned till en fin skritt. På volten.
Sedan struntade vi i traven en bra stund. Och det här är varför vi aldrig blir bra.
Galishimo 1 - Katarina 0
.
.
Han blev jättesprallig över denna fantastiska utmaning och det märktes redan när vi kom på den uppskottade ridbanan. När jag skulle börja värma upp honom genom att låta honom springa runt mig på en lina så kom förstås hysset. Gångarten trav fanns inte längre på menyn. Han hade en jättefin skritt och en jättefin galopp, samt gjorde jättefin halt. Men gångarten trav var fullständigt bortblåst. Den fanns inte.
Han har kunnat kommandot för trav i alla fyra år han haft det och nu FÖRSÖKTE han inte ens.
"Trav!" sa jag och han fattade en perfekt galopp.
"Men trav!" sa jag och han galopperade helt obehindrat.
"SAKTA AV!" sa jag och så kom en liten bockserie följd av en fin galopp. Varv, på varv, på varv. Jag försökte vänta ut honom men tröttnade efter en stund.
"Okej. Du kan inte vinna." sa jag och fortsatte.
"Jag halar in dig som en sprattlande fisk. Den här volten blir mindre och mindre. Till slut orkar du inte galoppera på en pytteliten volt. Det kommer att kännas obehagligt och obalanserat och..." mumlade jag och började hala in honom.
"Sa du GALOPP?!" frågade han och så blev galoppen mer och mer samlad och kort ju mindre volten blev. Men inte tänkte han sluta galoppera. Till slut galopperade han på en fem meters volt, nära, nära mig, i perfekt balans och vikt, och han vände huvudet mot mig och tittade rakt på mig som om han sa:
"JAG äger DIG för det här är den finaste god damn Galopp du någonsin sett mig göra, och dessutom är jag god damn söt när jag gör det!"
Och då borde ju en vanlig ryttare ge honom ett rejält ryck i munnen och se till så att han kommer ur det här galopphysset en gång för alla. Men jag är inte en vanlig ryttare. Jag är en svag ryttare. Troligtvis är jag nedgraderad till en sketen "arabmänniska" nu. Helt förbluffad av hans vackra galopp på den lilla, lilla volten så kunde jag inte annat än hålla med. Ja, han äger mig. Så jag släppte ut honom på linan så han fick en större, bekvämare volt runt mig, och sa "skritt" varpå han artigt genast gick ned till en fin skritt. På volten.
Sedan struntade vi i traven en bra stund. Och det här är varför vi aldrig blir bra.
Galishimo 1 - Katarina 0
.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar