Självförtroende

Min egen träning fortsätter i alla fall att gå awesome, sedan jag startade för sex eller sju veckor sedan. Om jag nu envisas med att pressa mig utanför min komfortzon i ridningen så kan jag ju hämta upp självförtroendet med träningen. 

Jag har som vanligt en egensydd plan med träningen. Jag delar upp passen i tre, då jag kör styrketräning på mage en dag, ben en dag, och rygg en annan dag. Sedan finlirar jag med de små muskelgrupperna (Lätt att exempelvis ta rygg och triceps i samma pass) och så vidare så ingen del blir glömd. Det fungerar bra. Paralellt med detta så springer jag på löpband varje pass, förutom vid de tillfällen jag tränar två dagar på raden, då jag alternerar med rodd för att inte överanstränga knän eller leder. Jag har det hela på ett rullande schema och inte "fasta dagar" så om jag tränar tre pass i veckan så är hela kroppen genomkörd den veckan, men jag kan ju också träna fem pass om jag skulle känna för det, utan att muskelgrupperna tar skada, eftersom jag bara tränar samma muskelgrupp vart tredje pass.

Detta går finemang. Gud vad länge sedan det var som jag sysslade med något där jag faktiskt vet vad jag gör. Haha... 

Det kan ju även vara värt att nämna att jag fortfarande bara springer 10-11 minuter per gång. Jag går fem minuter, springer ca 10 minuter, och går sedan fem minuter igen. Det är för att jag är otroligt rädd om min kropp. Kroppen är ju det finaste jag har. Att chockstarta löpningen bara för att jag sprungit Lidingöloppet och maraton förut är bara vansinne. Så tio minuter räcker gott om man vill se en tydlig utveckling. Och det gör jag! Jag tänker jobba upp ett friskt tempo som jag är nöjd med, för efter de år jag extremsportat så har jag inte direkt något jag behöver bevisa längre..

.