Rädd overalltomte på spänd häst

Idag var jag en rädd overalltomte på en spänd häst. Eftersom livet innehåller så många faror, och eftersom vi var ensamma på ridbanan mitt i blåst och snö, så var jag tacksam om jag över huvud taget vågade mig upp. Men jag vågade mig faktiskt upp. Under vånda och förtvivlan. Sedan skrittade vi runt lite. Spänd och orolig häst med ryttare i halv fosterställning. Vi tränade i alla fall lite skänkelvikning och öppna i hans dåliga varv och det dåliga varvet är minsann inte så dåligt längre.

Sedan så lämnades en häst ensam i en hage i närheten och den ensamma hästen brallade iväg i panik, fram och tillbaka. Detta, kombinerat med snörök, lite blåst, och dessutom ondskefulla snöflingor from hell... ja. Det var bara inte vår dag idag. Galishimo brallade dock inte utan frös fast ett par gånger och höll andan. Det är mycket lättare att sitta kvar på, än bockningar.

Efter att jag klivit av honom, kom dock diverse utspel. Det var Galishimo som gjorde besvärjelsedansen. Bort med alla onda andar och negativa krafter! Han hade stor inlevelse i sin besvärjelsedans och overalltomten tackade sin lyckliga stjärna över att hon inte satt i sadeln när detta drama bröt ut. Sedan ville Galishimo hem. Fort som fan! Så han besvärjelsedansade sig halva vägen tillbaka till stallet, när jag ledde honom.

Tydligen var hans besvärjelsedans så uttrycksfull att en annan ryttare, som också ämnade att rida på ridbanan, redan från 100 meters håll beslutade sig för att byta riktning efter att hon sett Galishimo. Troligen ville hon inte möta de onda andarna. Eller den dansande hästen. Jag vågade inte fråga vidare. Det är ju lite av en värderingsfråga när andra undviker en. Antingen ska man se glaset som halvtomt och skämmas, eller så gläds man åt den hänsyn och respekt som man får... eller något liknande...

Nåja. Ibland vet man inte om träningen gett något. Jag kan ju bara se mitt perspektiv på det hela. Galishimo kanske har vunnit nya marker. Han har kanske fått mer förtroende för mig. Han har kanske gjort stora framsteg när han vågat trotsa blåst och snö och en annan brallande häst. Han kanske skryter för sina kompisar i hagen om hur modig han börjar bli.

Precis nu kanske han gör det. Precis när jag skrivet det här.


.

Kommentarer

  1. Linda31 januari 2015 kl. 15:46

    Jag älskar din blogg, det är ett som är säkert!
    Jag har lite tips som jag tror kan vara bra och kanske du slipper känna dig rädd.
    Vad tror du om att jag får se er jobba?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer