Att ha en gammal hund

Idag orkar inte terven någonting. Jag försökte väcka henne försiktigt ett par gånger men hon verkade bara sjunka tillbaka till sömnen. Jag lockade med lite godis, hon hoppade ner för sängen, och vi gick ut på en morgonrastning. Hon rör sig långsamt. Hon går sakta upp för trapporna. Hon verkar inte tycka det är särskilt kul att röra sig. Sedan somnar hon genast i en konstig ställning som ser något obekväm ut, i sin hundkorg. Sådär som man ligger när man är så trött att man inte bryr sig om HUR man ligger, utan bara ATT man ligger. Hon har svårt att lyfta huvudet, som om nackmusklerna i sidan är svaga, så jag lägger upp hennes huvud på en kudde, så att hon lättare kan häva sig upp ifall hon vill kliva upp.

Det vill hon inte.

Hon vill bara sova idag.

Perioderna kommer oftare och oftare. När hon känns trött och inte vill springa. Borta är hunden som väckte mig klockan sex varje morgon och krävde sin dagliga morgonpromenad. Tänk vad många år jag vaknat på morgonen av att hon intensivt och förväntansfullt tittat mig rakt i ansiktet och väntat på att jag skulle vakna. Så vi kunde gå ut och springa i skogen.

Idag är hon för trött. Hon är 13 1/2 halvt år. Hon är en riktigt gammal hund.

Nu är det i stället jag som sneglar på henne när hon sover. Jag försöker att se om hon lider eller om hon bara sover. Jag försöker bedöma om hon är bra om två dagar igen, eller om det är nu hennes kropp kommer att lägga av. Kanske är det dags att tänka på att avliva henne. Börja planera för en tidpunkt och ansvara för att hon får gå vidare på ett bra sätt. Jag kan ju inte hålla kvar henne hur länge som helst.