Tomt
Nu är allt borta. Hundmaten är borta. Hundbajspåsarna är borta. Hundborsten är borta. Frolic-godisarna är borta. Hennes matta i hallen, som hon fått för att inte sladda omkull på hallgolvet, är borta. Hennes mat och vattenskål, i brun keramik, med grön glasering, är borta. Alla koppel är borta. Reflexvästen är borta. Den stora, fluffiga, röda vardagsrumsmattan där hon alltid låg, är borta. Hundkorgen är borta. Dreggel-fläckarna på golvet är borta.
Allt är borta.
Allt.
Varje gång jag kliver in i hallen i min etta så möts jag bara av en bedövande tomhet och tystnad.
Det är alltså så här det kommer att vara, nu...
.
Allt är borta.
Allt.
Varje gång jag kliver in i hallen i min etta så möts jag bara av en bedövande tomhet och tystnad.
Det är alltså så här det kommer att vara, nu...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar