Som om jag visste




 På fredagkvällen blir jag orolig. Jag vankar av och an i lägenheten.
"Jag saknar henne. Hon är borta..." mumlar jag flera gånger till pojkvännen.

Det känns som att jag håller på att bli tokig. Jag tittar ängsligt mot hörnet där hon brukade sova. Jag försöker att äta och hålla mig till vanliga samtalsämnen men orden kommer bara...

"Hon borde vara här och tigga nu." suckar jag.
"Nu när vi står här vid köket och steker köttfärsen så borde hon stå i hallen och titta på oss... och se ut som ett frågetecken... " sörjer jag.

Jag vrider och vänder på mig och känner hur det sliter i kroppen men jag försöker hålla ihop mig. Det har gått ganska bra för mig att hålla ett gott humör trots att Terven varit borta, förutom dagarna efter att jag lämnat henne hos pappa. Fast inte i kväll...

När jag ska sova kommer sorgen med full kraft. Lika kraftigt som när jag lämnade henne hos pappa för två veckor sedan. Jag vaknar till, och jag tycker att jag hör det snuttande ljudet som hon brukar göra i sömnen när hon sover gott, som en hundvalp som snuttar på sin hundmammas tutte. Jag brukade vakna av det på nätterna, och vända mig mot henne och le lite snett. En gammal hund som snuttar tutte i sömnen. Så sött, brukar jag tänka. Och somna om. Men nu är hon inte här. Det var bara huvudet som lurade mig, just när jag var på väg att somna.

Mitt i natten hittar pojkvännen mig storgråtandes på toaletten. Otröstlig. Han försöker hålla sig vaken och står lite tafatt på tröskeln till badrummet. Jag sitter dubbelvikt på toalettstolen med toalettpapper tryckt mot ansiktet för att jag gråter för kraftigt. Jag vankar av och an men kan inte lugna ned mig. Jag försöker titta på filmer från hans laptop för att lugna ned mig, men det går bara inte. Det sliter i hela kroppen på mig. Sista gången jag tittar på klockan så är den 04.12 och jag är fortfarande för uppriven för att kunna somna. Vill hålla om henne. Dra fingrarna genom hennes päls. Bara en gång till.

Dagen efter, idag på lördag, ringer pappa.

"Jag tog bort henne igår. Det gick snabbt. Hon hann inte märka någonting. Nu ligger hon djupt begravd på en jättefin plats." 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer