So you think you can eat? - utvärdering

Nu har jag ätit apmycket i två veckor. Jag är inte helt säker på vad vågen säger men jag verkar ha gått upp ungefär tre kilo, men jag är inte helt säker. 

Ni som varit lite uppmärksamma har nog räknat ut om detta stora kaloriintag varit bra eller dåligt. Jag har ju renoverat mitt kök! Jag har betydligt mer energi och orkar betydligt mer både på heltidsjobb och fritid. Galishimo har jag hunnit med också. Jag har en mindre lång "uppstartssträcka" och det går snabbare från tanke till handling, för köket hade jag verkligen inte planerat att fixa.  Dessutom har min långvariga sjukdomskänsla, som jag haft hela våren och under min semester, nästan gett med sig helt och hållet. Det enda jag har kvar är lite halsont emellanåt men inga övriga symptom. Jag har alltid sovit bra, men nu vaknar jag faktiskt ännu piggare än förut. 

Nu ska jag försöka skruva lite mer i VAD jag äter så jag inte fortsätter skena upp i vikt. Jag ska se till att ha gott om frukt, nötter och keso samt havregrynsgröt mellan huvudmålen och ska väl försöka göra slut med Risifruttin som verkar vara lite väl söt.

Men jag kommer inte att återgå till mina tidigare matvanor. Det är en sak som är säker. 

Min köksrenovering har alltså kostat mig ca 3000 kronor och 3 kilos uppgång i vikt. Om jag fick välja mellan ett renoverat kök och rund mage, jämfört med läget för tre veckor sedan; ett ofräscht kök och en mindre rund mage, så väljer jag ju självklart alternativet att vara lite rundare och få mer saker gjorda. 

Jag skulle vilja säga att mera mat blivit en succé! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer