Ett slags stordåd

På hästfronten så har jag uträttat storverk. Från mitt perspektiv. 

Det var fullt ös på stallet när jag åkte dit i tisdags. Det var någon form av utbildning i att mäta hästar, och vårt stall har ju alla möjliga hästar och storlekar, så det blev en naturlig utbildningsplats. Det var många främmande människor utanför stallet, några främmande hästar som kom utifrån, och lite transporter och annat på stallplanen. 

Jag sadlade och ledde ut Galishimo och satte mig upp vid stallplanen. Jag klappade Galishimo, lät honom kika lite, tog stigbyglarna i lugn och ro och skrittade sedan förbi allt. Vilken tur att jag tränat på att han ska stå stilla en minut innan vi börjar rida, efter uppsittningen. Jag tyckte han var ovanligt lugn och stillsam och väntade på nästa signal, trots att det var rörelse runt honom.

När vi passerat hästar och folk så skrittade vi ut ensamma genom den lilla byn (tre hus) till Lillskogen. Det låter ganska trivialt men jag har inte ridit ensam på asfalt förbi de husen någon gång alls, de sju år jag haft Galishimo på Brönet. Det finns stockar, presenningar, bilar, och barn, och jag har svårt att slappna av när jag och Galishimo promenerar där. Galishimo var spänd men det känns som att han lugnar ned sig om jag håller ordentlig tygelkontakt och "pratar" lite med underskänklarna, dvs att jag driver och gungar lite med underbenen och påminner honom om att han inte är ensam. Utan att knipa med knäna. 

Vi träffade på en stallkompis efter vägen och jag log stelt och förklarade att jag var livrädd.
"Det ser då bra ut! Låtsas att du är på dressyrtävling!" peppade hon och det hjälpte faktiskt.
"Nu rider jag alltså rakt mot domaren..." svarade jag sammanbitet och så skrittade vi stelt vidare. Galishimo kikade spänt och småskyggade men inte så att det blev några tvära kast. Jag skulle väl själv ha satt en 4:a i betyg (av 10 möjliga) på skrittmomentet i denna form. Sedan blev jag så utmattad att jag satt av och gick i själva Lillskogen med honom. 

Vi började på topp och dog snabbt som ett svalnande fyrverkeri. Men jag tror att det kommer att bli lättare och lättare för varje gång. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer