Program från PT:n och den skummaste träningsvärken

 Ni som följt mig de senaste dagarna läste nog att jag hade bokat en PT för lite mer knävänlig träning på gymet, för att slippa inflammation i knäet. Det blev både sagt och gjort. 

PT:n var en trevlig och mycket musklig och senig tjej som uppenbart älskar att träna. Jag kände redan där en lätt krock. Själv är mitt träningsintresse lite diffust, det går lite på autopilot och jag blir inte stressad om jag gör ett uppehåll på några månader. Hon gav mig i alla fall ett gediget program och gick igenom en uppsjö övningar för att jag skulle träna upp min bål. Bland annat övningar som liknar dessa: 




Det är bål, det är höfter, det är rumpa. Det är sneda magmuskler och lite av varje. Alla övningar jag brukar skippa var där. Hon anade intuitivt vart jag fuskat. Min insida suckade men jag insåg att jag ju betalat för ett träningsprogram och hon gav mig precis vad jag betalat för att få. Hon gav mig övningar jag inte brukar göra och instruerade mig i dem. Det hade väl knappast varit värt om hon bara gav mig bekanta övningar som jag redan kände till. Ungefär som att ta in en dressyrtränare för att rida övningar man redan kan. 

Sedan kommer vi till kapitel två: träningsvärken. Den är skum. Jag brukar älska träningsvärk. Ni vet, när man tränat låren och känner att 
"AHH vilket kvitto på ett bra träningspass jag känner nu i låren, när jag i efterhand går upp här för trapporna, nu bränner det precis där!" vilket är en skön och fullt hanterbar känsla. 

Man tränar låren = det bränner i låren. Toppenkänsla. 

Om man däremot tränar magmuskler, bål, coremuskler eller vad det nu heter, så känner man: 
"AHH det känns inte bra att gå i trapporna och lidandet är fördelat på ... på .. precis överallt och ingenstans...."

"...Är vilrummet på jobbet ledigt?!" 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer