Det är jobbigt att bryta mentala mönster

 "Den där hästen kommer bara att bli finare och finare för varje år." konstaterade stallägaren häromdagen när jag pratade om Galishimo. Jo, hon har sett många hästar genom åren, och trots att hon inte är intresserad av dressyr så ser hon att Galishimo fortsätter mogna och stabilisera sig. Lite i taget. 

Det som är riktigt svårt för mig är dock att ändra om min inställning till honom och rida honom annorlunda. Tidigare har jag varit väldigt försiktig och tagit väldigt mycket hänsyn. Mycket har handlat om lösgjordhet och avslappning. I princip allt har handlat om lösgjordhet och avslappning. Vi har "yoga-ridit" hela hans liv och försökt hitta en gemensam balans och harmoni. Han är ju fortfarande inget säkert kort att sitta på under ensamma uteritter, men på ridbanan på hemmaplan är han i princip som vilken häst som helst. Han är så rolig, fokuserad och duktig på att jobba. 

Om jag vill fortsätta utvecklas med honom så behöver jag med andra ord dra ned på lösgjordhetsövningar och peppa upp honom med lite mer powerövningar. Jag måste erkänna att det är mycket svårare än vad jag trott. Jag får en liten knut i magen och känner olust. 
"Ska han verkligen galoppera så här mycket? Hur mycket kan jag pressa honom? Är detta verkligen nyttigt? Kommer han att bli halt? Kommer han att få låsningar?" undrar jag under hela ridpassen och känner mig dessutom som en elak ryttare. 

"Tänk om han slutar uppskatta ridningen, tänk om han slutar komma till mig i galopp i hagen?" snurrar tankarna och jag känner olust igen. Men jag vill ju inte mysrida honom hela livet och jag vill ju att han ska bli starkare och bli av med lite mage. För sin egen skull också. 

"Han håller! Det ser bra ut! Galoppera på tills du får dåligt samvete, och galoppera sedan några varv till!" peppade Angelika mig häromdagen och jag försöker hålla mig till det. När jag kliver av är Galishimo svettig från topp till tå och frustar nöjt. Går han inte lite väl långsamt tillbaka till stallet? Har jag drivit för hårt? 

Den största oron brukar släppa efter att jag duschat honom ordentligt och släppt ut honom i hagen, då brukar han rulla sig nöjt och sedan drar han snabbt iväg i en mycket spänstig galopp över ängarna, så jorden flyger i luften efter honom av accelerationen, för att busa med kompisarna. Ofta rullar han glatt med huvudet och galopperar några varv extra, runt hela flocken, för att fira sin ankomst. Alltså fanns det gott om energi kvar i honom. Jag har inte klämt ur honom allt han hade. 

Nu väntar två vilodagar för oss. Jag rider två dagar på ridbanan, och sedan blir det skritt ute, avsuttna promenader eller bara häng i hagen i två dagar. Det är ju under vilan man bygger muskler! 

.