So you think you can eat?
Jag gjorde ett litet experiment och ändrade om min mat igår. Jag känner mig ofta trött, magen krånglar ganska ofta, men jag går in lite i ett zombie-mode och gör saker på rent pannben. Det där med att jag går runt som en zombie händer ganska ofta, exempelvis när jag går på gymet på morgonen och ibland när jag är i stallet. Dessutom så har jag, inte bara en gång, beskrivit hur jag "tagit slut" mentalt när Galishimo varit svår att rida, och då suttit av och promenerat honom i stället. Självklart så beror det ju på fler faktorer än trötthet, men ibland blir jag förundrad över hur lite jag tolererar innan energin är puts väck.
Jag brukar skylla på att man FÅR mental soppatorsk om man kliver upp 05.00 på morgonen, knegar sig till gymet, jobbar heltid, och sedan tror man har energi över att studsa runt i stallet.
Men ÄR soppatorsken verkligen bara mental?
Detta behövde utforskas, så jag bestämde mig för att äta mer kött och fler mellanmål. Jag undviker annars kött på vardagar och jag har definitivt svårt att motivera mig med mellanmål. Mellanmål har tidigare bara känts som tidsödande avbrott i mitt arbete och i min fritid, som hindrar mig från att göra det jag vill.
Så. Igår åt jag.
Jag skulle vilja säga att jag "åt som en tok" och att jag intog "groteskt mycket mat". Men i själva verkat lade jag främst till lite frukt och keso samt lät bli att slarva med middagen.
Det som kändes riktigt ovant och jobbigt var att jag åt, trots att jag kände mig mätt. Vem tusan är sugen på banan och keso 2 timmar efter lunch?! VA?! Och hur fasiken får man i sig en middag tre timmar senare? På riktigt? Och kvällsfika efter stallet?! Känns väl sådär. Sedan oroar jag mig över vikten. Jag är inte helt bekväm med att öka på mängden mat med ca 1000 kalorier. Jag måste ju räkna med att jag kan gå upp lite i vikt nu.
Så det är bara att bita ihop. Försöka låta bli att titta på vågen och oroa mig över vikten. Få i mig lite mer god damn keso och frukt, samt truga i mig mat ibland trots att jag inte är hungrig. För vinsten kom omedelbart och blev för stor för att ignoreras.
Och jag har rubbat mig själv från ytterligare ett mentalt mönster...
Kommentarer
Skicka en kommentar