Superfin i Lillskogen - och på ridbanan

 Min mamma kom idag och tanken var att hon skulle rida Galishimo på ridbanan. Det brukar bli mest skritt då och det passar bra då Galishimo behöver en vilodag. Vi bestämde oss dock för att promenera i Lillskogen igen, och trots att jag inte planerat att rida, så blev jag inspirerad och lånade mammas hjälm och satte mig upp. När Galishimo är avslappnad så är han FIN och det finns absolut inget att klaga på hos honom. Jag red honom ordentligt igår och han var verkligen kanonfin från början till slut på fredagskvällen. Mjuk och följsam och han blir starkare för varje vecka. 

Mamma gick iväg en bra bit för att fotografera oss, samtidigt som vår stallkompis Barbro red förbi med sin häst åt det andra hållet. Galishimo var så lugn och uppmärksam på mig, jag kunde tryggt sätta mig upp i sadeln från marken på lösa tyglar, trots att han blev ensam kvar med både hästar och människor som gick åt vardera håll. Det är vinsten med att stå stilla en minut efter varje uppsittning. Jag fattade nog inte riktigt hur många vinster jag haft på den stilla minuten, förrän nu. 

"Ska vi ta en galopp?" frågade jag honom, utan någon som helst uppvärmning, och han fattade genast en fin galopp och galopperade lydigt, långsamt och fint rakt mot mamma. Jag sken upp. Det blev kanonbilder direkt. Jag blev väldigt förvånad, trodde inte alls att Galishimo skulle vara så lugn och fin. Jag rättade till jackan lite, drog upp dragkedjan, och gjorde om samma galopptur mot mamma en gång till med samma fina resultat. Sedan satt jag av, Galishimo har ju sin vilodag. 

Tänk om man kunde få samma fantastiska, lugna känsla på ensamma uteritter? Om jag fortsätter träna så kommer han nog bli lite lugnare, åtminstone. 

Det kanske ser ut som en skritt men det är i själva verket en långsam, lugn och rak vänstergalopp. 

Sedan red mamma honom på ridbanan och han var hur lugn som helst med henne. Han var inte så sugen på att trava med henne, alls.  Om jag inte alldeles nyligen hade galopperat honom, lätt som en plätt, en halvtimme innan, så hade jag trott att något var fel på honom. Men nä. Han tyckte att skritt var en fin gångart för mamma att rida i, idag. Mamma fick helt enkelt öva sig på att skänkla. 

"Nästa häst måste ha lite mer gas!" skämtade mamma när vi gick upp till stallgången med Galishimo. 

"Du får inte rida en häst med mer gas..." mumlade jag tillbaka, tveksam om hur stora möjligheter jag har att införa förbud mot min egen mamma. 

Än är hon ju myndig...

(Jag har förresten lite ångest över att jag vuxit ur min fina vinröda Haglöfsjacka som sitter lite för tight kring överkroppen. Det är inte obekvämt men ser lite trångt ut på bild. Och jag kan ju råka bli lite tjockare än så här, om jag äter mer, så det lär ju inte bli bättre. Men en Haglöfsjacka kostar kring 2000 kronor och jag sparar ju till en bil. Det bästa vore om jag kunde stå ut med nuvarande jacka hösten ut och åtminstone vänta till våren. Vi får se... I augusti blir det inget köp i alla fall...)