En positiv sidoeffekt av paniksnöret

Jag har ju ett paniksnöre i sadeln sedan ett år tillbaka. Det är den lilla öglan som ni ser framme vid framvalvet på sadeln. Jag fick den i present av Galishimos medryktare Mari. Den är en fantastiskt bra liten mojäng och den har räddat mig flera gånger från att komma ur balans när Galishimo har fnattat. Den har bidragit till en stor känsla av trygghet även i lite pressade situationer. Här nedan håller jag i paniksnöret med höger hand och försöker leda honom med den vänstra handen.

Detta paniksnöre har varit tusen gånger effektivare än Expertpanelen som körat om
"ÄR DU LUGN SÅ ÄR HESTEN LUGN."

(När jag blir gammal ska jag köpa en bombsäker Tinkerhäst och rida med nervösa fullblod och säga den frasen till ryttarna så snart fullbloden börjar trippa. Bara för att känna mig nöjd med mig själv utan att ha gjort en insats, och bli en alldeles självutnämnd Expert.)

Det lilla paniksnöret har en strålande sidoeffekt också. Och det är att mina händer är väldigt stilla. Väldigt, väldigt stilla. Det finns inte utrymme att mecka med dem alls. Man bestämmer sig för en tygellängd, och så håller man den. Resten av korrigeringarna får man använda ben och sits för. Jag håller alltid den yttre handen i öglan för att kunna sitta kvar vid sidokast och den inre för att leda honom på volt om det skulle behövas. Så när jag exempelvis byter varv så byter jag alltid i handen som håller i öglan. Det leder till att yttersidan på en volt alltid är stadig och att det alltid är lätt för Galishimo att ta stöd på den.

Har du någonsin ridit och märkt att du meckar för mycket med händerna, så finns lösningen för typ 149 kronor och det ger en instant effect. För att inte nämna hur bra den är för ridrädda. Rider man olika ridskolehästar så kan man köpa ett eget paniksnöre och fästa på sadeln på varje ny häst. Det finns fästen på de flesta sadlar vid framvalvet.

.
Slut på reklam. Men den här gången har jag åtminstone inte länkat till någon återförsäljare.