Höstpromenad

Idag skulle jag ut med Galishimo på en runda vi inte gått på länge. Det är vinterpromenaden som jag gick med honom i sex månader i vintras eftersom han var för vild för att ridas då. Men nu har han inte gått där på länge, och vintern kommer ju kanske även i år, så jag tänkte att det vore bra med en ny introduktion.

Galishimo var rädd för löven, för stenarna, för metallskrot i diket, för rotvältor, för träd, för kvistar, för får, för bilar långt där borta på andra sidan ett fält, för husvagnar och lador. Han var väldigt lydig och jättefin, men samtidigt väldigt spänd och jag kände flera gånger hur reflexerna drog som elstötar genom kroppen på honom. Och det är ju just det jag inte riktigt fixar... jag börjar spänna mig för att jag minns när han var liten bäbis och de där "rycken" urartade till rodeo, och jag har svårt att ta till mig att han vuxit upp och blivit jättefin. Trots att allt går bra, så får jag ont i magen och förlorar en massa energi.

Så Per fick rida i stället och jag gick tryggt bredvid Galishimo och visade vägen. Det fungerade alldeles utmärkt. Per har ju knappt ridit någon annan häst någonsin, så han tror ju att allt är i sin ordning när det går små elchocker genom den lilla hästkroppen, och att det inte är något mer med det. Den okunskapen tänker jag utnyttja till fullo!


Snart galopperar jag och Galishimo ensam efter vägen som ingenting. Förr eller senare händer det. Förmodligen senare. Men då ska jag länka till det här blogginlägget och skriva "Minns ni?!?" 
 


Kommentarer

  1. Unknown25 september 2015 kl. 10:47

    Tur att min okunskap kan användas av någon med kunskap om hur man använder okunskap, för att lära en häst förstå att allting i naturen egentligen inte är maskopi med varandra vars främsta mål är att utrota hästen som art från denna jord ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström25 september 2015 kl. 18:34

      Är du riktigt RIKTIGT säker på att det inte är en konspiration...?! ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer