Att rida unga arabiska fullblod

Minns ni att Gezzina blev såld till Stina? I maj så sålde Elin Galishimos helsyster Gezzina till Stina, som bor utanför Luleå. Jag hjälpte henne lite idag då hon hade vägarna förbi, och hon passade även på att hälsa på Galishimo. Vi började prata lite om vilka förväntningar man kan ha på ett arabiskt fullblod, och då särskilt ett ungt arabiskt fullblod. Vi var båda överrens om att det är svårt att hitta rätt kravnivå när man rider dem.

Jag har därför, med min väldigt breda erfarenhet av en hel och fortfarande levande häst, tåtat ihop en liten manual att ha till mig själv, och som även andra kan ta del av:

Hur man ställer rimliga krav på ett ungt arabiskt fullblod:

1. Sätt dig ned med penna och papper
2. Skriv ned vad du med säkerhet förväntar dig av ditt unga arabiska fullblod under dagens pass.
3. Skriv sedan ned vad du med någorlunda säkerhet förväntar dig av fullblodet under dagens pass.
4. Skriv ned slutmålet och hur hästen ska gå och hur den ska kännas i slutet av träningspasset.
5. Skriv ned namnen på de personer som kommer att uppmärksamma din hästs tydliga framsteg. 
6. Stryk samtliga punkter du just radat upp med en svart penna.
7. Knyckla ihop papperet till en liten boll.
8. Tänd eld på den lilla pappersbollen, gärna i stekpanna och under en fläkt.
9. Sprid askan för vinden.
10. Ta ett glas vin.

Om man fortfarande känner sig kreativ och driven så kan man göra om listan och ställa rimliga krav på sig själv i stället. Exempelvis att man förväntar av sig själv att man ska göra realistiska övningar, på ett visst sätt, ett visst antal gånger i veckan. Men unghästen... den kommer att köra sitt eget race, och det enda man kan göra är att var den bästa ryttare man kan. Tålmodig, positiv, bestämd men mild. Då kommer framstegen av sig själva.

Det finns ingen annan väg...





.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer