Fredbo's Garmin och dagdrömmar

Igår upptäckte jag den vackraste ponnyhingsten i Europa. Åtminstone i mitt tycke. Fredbo's Garmin. Tio centimeter mindre än Galishimo och full av schwung och elegans. Han är lika gammal som Galishimo och har aldrig förlorat en tävling. Lika mentalt stabil som en tegelsten. Tillräckligt okänd för att avkommorna ännu inte ska bli onödigt dyra. Som en stor häst i ett litet format.

















Om det någonsin blir två hästar i framtiden så kommer jag att följa Garmins avkommor med stort intresse.


Tyvärr är har jag ju den där mänskliga egenskapen att jag alltid vill ha mer, helt oavsett vad jag har. Denna "vill ha mer - bättre - coolare" - instinkten är förmodligen väldigt djupt nedärvd med tanke på att hela mänskligheten övertagit hela planeten på rekordtid. Vi har stridit med livet som insats och seglat över okända hav på hyfsat primitiva farkoster. Förmodligen gjorde vi allt detta för att vi ville ha mer. Mina anfäder har bokstavligt talat klivit över lik för att de vill ha mer. Idag kliver folk fortfarande hejvillt över lik för att de vill ha mer. Den känslan försvinner inte bara för att man skaffar mer. Den är djupt ingraverad.


Så om jag mot all förmodan köpte en fantastisk avkomma efter Garmin så skulle jag förmodligen vara otrogen mot även denna häst och dagdrömma om någon annan. Förmodligen skulle jag titta på annonser och muttra


"Varför envisas jag med små hästar och ponnier när de fräckaste hästarna är stora?!"




Det var någon lyckoforskare som hävdade att ett av de bästa sätten att hålla sig lycklig var att inte byta dröm för ofta, utan hålla sig fast vid den dröm man hade från början. Och vem vet. Nästa år kanske Galishimo och jag är redo för tävlingsbanan? Det går ju framåt!









Kommentarer

  1. alia8 september 2015 kl. 21:44

    Jag har lite samma problem.. kan inte sluta läsa hästannonser fastän jag har helt tillräckligt med hästar.. titt som tätt hittar jag något nytt kap som skulle passa in i vår lilla familj.. tur att Gubben har evtt att säga ifrån.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström9 september 2015 kl. 06:37

      Hahaha.. ja det är tur ibland om man har någon som ramar in en!! :D Jag har tyvärr ingen som säger ifrån... förutom plånboken ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer