Summering 2014
År 2014 summeras bäst som året då djuren fick ta plats.
Människorna fick ta mindre plats. Terven fick ta plats. I hjärtat. Som jag sörjt henne. År 2014 tog vi farväl, för alltid. Min hundvalp, som jag glatt tog med mig hem i en liten kattbur till min studentlägenhet i januari 2001, avlivades i slutet av maj i år. Hon avlivades i skogen där hon trivdes som allra bäst, hon hade ingen aning om att något skulle ske, precis som jag önskade mig. Hon led inte utan hade ett friskt hundliv från början till slut. Men hon var över 13 år och sommarvärmen orsakade allt mer lidande för henne, och det blev värre för henne för varje år, så jag bestämde mig att ta bort henne innan sommarens första värmebölja skulle komma. Som jag sörjt och som jag sörjer henne.
Människorna fick ta mindre plats detta år. Pojkvänner föstes lite åt sidan men vänner välkomnades. Jag har, på mina 33 år, börjat vänja mig vid tanken på att kanske leva utan man och barn, eller åtminstone inte ägna så mycket tid att längta. Jag har fokuserat mer på mig själv under 2014. Jag började ägna mig åt musik igen, fotograferade massor, och har även lite smått börjat teckna. Jag har intresserat mig för historia, och jag har läst böcker. De bästa böckerna år 2014 var "Mannen som slutade ljuga - Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Tomas Quick" av Dan Josefsson, samt biografin om Axel von Fersen av Herman Lindqvist. Jag började även äta magnesium och började träna igen i slutet på året. Jag började spela gitarr igen och har fått hjälp från flera håll att utveckla mitt spelande, både från familj och vänner. Väldigt gulligt med tanke på att det inte låter så bra! Jag har åtminstone trevligt när jag tränar! Året 2014 har jag utvecklat mig, och kanske blivit mig själv lite mer.
År 2014 är även det år då jag verkligen vuxit och fått självförtroende med Galishimo. Jag har verkligen känt mig tafatt med honom, men år 2014 blev han fantastiskt fin. Han är lite speciell (jag med) men vi börjar förstå oss på varandra. Det känns lite overkligt att han fått vara helt frisk detta år och jag känner mig som en prinsessa på hans rygg. Galishimo gav mig möjlighet att komma över min ridrädsla och åtskilliga är de tillfällen då jag känt mig bubblande stolt över en så fin unghäst!
Han har varit snäll och följsam mot min mamma, Elin, Saga, mina brorsbarn och alla andra som velat hantera honom. Det har värmt hjärtat! Och alla dess ögonblick jag vuxit som människa i sadeln... Galishimo gjorde allt han kunde för mig, år 2014. Älskade arabhäst!
Så... år 2014 var ett bra år. Jag har sörjt Terven massor, det har blivit en hel del tårar, men i det stora hela har jag vuxit och fått möjlighet att återhämta mig från de tuffare åren jag hade innan. Arbetet har dessutom gått kanonbra.
Jag hoppas 2015 bjuder på fortsatt god hälsa. Att Galishimo får vara frisk. Att jag får vara frisk. Att livets förändringar är lagom stora, och snälla mot mig. För livet är ju förändring...
Människorna fick ta mindre plats. Terven fick ta plats. I hjärtat. Som jag sörjt henne. År 2014 tog vi farväl, för alltid. Min hundvalp, som jag glatt tog med mig hem i en liten kattbur till min studentlägenhet i januari 2001, avlivades i slutet av maj i år. Hon avlivades i skogen där hon trivdes som allra bäst, hon hade ingen aning om att något skulle ske, precis som jag önskade mig. Hon led inte utan hade ett friskt hundliv från början till slut. Men hon var över 13 år och sommarvärmen orsakade allt mer lidande för henne, och det blev värre för henne för varje år, så jag bestämde mig att ta bort henne innan sommarens första värmebölja skulle komma. Som jag sörjt och som jag sörjer henne.
Människorna fick ta mindre plats detta år. Pojkvänner föstes lite åt sidan men vänner välkomnades. Jag har, på mina 33 år, börjat vänja mig vid tanken på att kanske leva utan man och barn, eller åtminstone inte ägna så mycket tid att längta. Jag har fokuserat mer på mig själv under 2014. Jag började ägna mig åt musik igen, fotograferade massor, och har även lite smått börjat teckna. Jag har intresserat mig för historia, och jag har läst böcker. De bästa böckerna år 2014 var "Mannen som slutade ljuga - Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Tomas Quick" av Dan Josefsson, samt biografin om Axel von Fersen av Herman Lindqvist. Jag började även äta magnesium och började träna igen i slutet på året. Jag började spela gitarr igen och har fått hjälp från flera håll att utveckla mitt spelande, både från familj och vänner. Väldigt gulligt med tanke på att det inte låter så bra! Jag har åtminstone trevligt när jag tränar! Året 2014 har jag utvecklat mig, och kanske blivit mig själv lite mer.
År 2014 är även det år då jag verkligen vuxit och fått självförtroende med Galishimo. Jag har verkligen känt mig tafatt med honom, men år 2014 blev han fantastiskt fin. Han är lite speciell (jag med) men vi börjar förstå oss på varandra. Det känns lite overkligt att han fått vara helt frisk detta år och jag känner mig som en prinsessa på hans rygg. Galishimo gav mig möjlighet att komma över min ridrädsla och åtskilliga är de tillfällen då jag känt mig bubblande stolt över en så fin unghäst!
Så... år 2014 var ett bra år. Jag har sörjt Terven massor, det har blivit en hel del tårar, men i det stora hela har jag vuxit och fått möjlighet att återhämta mig från de tuffare åren jag hade innan. Arbetet har dessutom gått kanonbra.
Jag hoppas 2015 bjuder på fortsatt god hälsa. Att Galishimo får vara frisk. Att jag får vara frisk. Att livets förändringar är lagom stora, och snälla mot mig. För livet är ju förändring...
Min finaste grå skatt!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar