Älskade, älskade KROPP!

Jag har varit på gymet tre gånger den här veckan och det känns bara härligare och härligare. Älskade älskade kropp. Som jag har saknat dig. Jag har saknat mig själv. Njutningen av att röra på mig. Jag trodde aldrig att jag skulle må så här bra igen. Det var så många år sedan så jag hade gett upp hoppet om att ha den där extra gnistan och energin för att pressa kroppen. Jag hade aldrig trott att den gamla gnistan fanns kvar hos mig, men det gör den. Det är skönt att vara på gymmet och kroppen responderar så friskt på övningarna.

Det är lycka. Det är ren och skär lycka.

Jag har ju ett helt annat liv nu så det går ju inte göra de saker jag gjorde förut, men jag kommer inte att sluta röra på mig så länge jag känner mig pigg. Det kommer inte att hända. Må så vara att jag bara springer 20 minuter då och då. Stilla kommer jag inte att bli igen, inte så länge det känns så här bra!

En bild från den gamla goda tiden efter ett simpass i havet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet