Livsviktigt eller inte?

Det är så himla många religioner kring ridsporten och det är svårt att bedöma vad som är bra eller inte. Fakta är ju att många hästar inte lever hela sina hästliv utan avlivas tidigare än nödvändigt eftersom de rids och tränas på fel sätt. Så då måste man tänka till för att göra något annorlunda. Men det är ändå inte lätt alla gånger. Det är som att välja religion och så måste man stenhårt tro på det. Eller som att välja politiskt parti och sedan hålla fast vid det.

Jag tvekar ofta. Som nu när underlaget är hårt och fruset. Vissa låter sina hästar vila helt så benen inte ska skada av det hårda underlaget. Vissa motionerar hästarna eftersom de behöver motion för att inte få kolik eller överviktsrelaterade sjukdomar. Vissa tror att järnskorna skadar senor och ligament och hästens mun är dessutom inte anpassad för bett, så därför borde man både undvika järnbett och järnskor. Men om man är utan järnskor nu så kan man inte motionera hästen så lätt om det blir halka... då är ju frågan hur man ska förhålla sig till vardagsmotion. Livsviktigt eller inte?

Jag har väl försökt något mellanting... jag har promenerat honom ganska länge och så har jag gjort ett avbrott från promenerandet och drivit honom i mer galopp så han får jobba sig lite anfådd. Och sedan fortsätter vi promenera igen.  Men hur utvärderar jag om detta är en bra metod eller inte? När han är 12 år och veterinären säger att han fått förslitningsskador på knäna? Det är bara att försöka släppa kontrollen och inse att jag inte kan veta allt. Ingen vet allt. Man måste chansa. Och hoppas på att man gör sitt bästa för sin häst.
.
.