Här blir inga barn gjorda...
Jag har haft en liten livskris de senaste månaderna. En smygande livskris. Det är det här med barn. Jag har längtat otroligt mycket efter barn hela livet, och efter familj. Det har varit ett starkt sug, en sorg och en avund till andra människor som verkar "få till det" utan att ens anstränga sig.
Så jag har varit ledsen, och grubblat, och funderat denna höst. Jag har pratat massor om det och vridit och vänt. Jag har pratat med vänner, kollegor och framför allt min mamma. Jag har fått lite olika bemötanden från olika personer. Vissa har blivit obekväma och sagt
"Men tänk inte så! Såklart du ska få barn! Såklart det kommer!" samtidigt som andra varit lite mer accepterande:
"Du vet... barn är faktiskt inte allt. Ibland är det ett mindre helvete. Ett slags kärt helvete. Hur som helst är det verkligen inte som man tänkte sig..."
Min mamma tycker att det finns många sätt att vara lycklig på och att barn inte är avgörande för hur lycklig man blir i livet. Hundvalp funkar också. Och min häst fungerar ju uppenbart som en källa till glädje och engagemang. Man kan inte kontrollera livet. Det som händer, det händer.
I konversationer så undviker jag ofta att släppa den här bomben om det globala perspektivet. Vi verkar ju befinna oss under ett klimathot och att jorden verkar något överbefolkad. Klimathot och överbefolkning hänger ihop i mina ögon. Ju fler vi är som slösar på jordens resurser ju större risk är det ju att generationer efter oss får det sämre. Jag tror inte det hjälper att källsortera och köra bilen "klimatsmart" utan att det är antalet personer som slänger sopor och kör bilar som är problemet. Så jag kanske gör mänskligheten en tjänst om just jag inte reproducerar mig. Det är ett ovanligt övergripande perspektiv, kanske. Men jag tänker på det.
Tittar man på forskning och lycka så verkar dessutom barn inte vara förutsättningar för lycka, för de personer som skattar sig själv som lyckligast är oftast barnfria, som den här 20-år långa undersökningen om giftemål och lycka.
De som är lyckligast är de som inte varit gifta särskilt länge, inte har barn, har universitetsexamen och där mannen är anställd. Antyder studien förresten att det innebär att kvinnan är hemma? Eller? Jag måste nog fortsätta fördjupa mig i detta...
Så jag har varit ledsen, och grubblat, och funderat denna höst. Jag har pratat massor om det och vridit och vänt. Jag har pratat med vänner, kollegor och framför allt min mamma. Jag har fått lite olika bemötanden från olika personer. Vissa har blivit obekväma och sagt
"Men tänk inte så! Såklart du ska få barn! Såklart det kommer!" samtidigt som andra varit lite mer accepterande:
"Du vet... barn är faktiskt inte allt. Ibland är det ett mindre helvete. Ett slags kärt helvete. Hur som helst är det verkligen inte som man tänkte sig..."
Min mamma tycker att det finns många sätt att vara lycklig på och att barn inte är avgörande för hur lycklig man blir i livet. Hundvalp funkar också. Och min häst fungerar ju uppenbart som en källa till glädje och engagemang. Man kan inte kontrollera livet. Det som händer, det händer.
I konversationer så undviker jag ofta att släppa den här bomben om det globala perspektivet. Vi verkar ju befinna oss under ett klimathot och att jorden verkar något överbefolkad. Klimathot och överbefolkning hänger ihop i mina ögon. Ju fler vi är som slösar på jordens resurser ju större risk är det ju att generationer efter oss får det sämre. Jag tror inte det hjälper att källsortera och köra bilen "klimatsmart" utan att det är antalet personer som slänger sopor och kör bilar som är problemet. Så jag kanske gör mänskligheten en tjänst om just jag inte reproducerar mig. Det är ett ovanligt övergripande perspektiv, kanske. Men jag tänker på det.
Tittar man på forskning och lycka så verkar dessutom barn inte vara förutsättningar för lycka, för de personer som skattar sig själv som lyckligast är oftast barnfria, som den här 20-år långa undersökningen om giftemål och lycka.
De som är lyckligast är de som inte varit gifta särskilt länge, inte har barn, har universitetsexamen och där mannen är anställd. Antyder studien förresten att det innebär att kvinnan är hemma? Eller? Jag måste nog fortsätta fördjupa mig i detta...
Att bli morsa är den jävligast berg- och dalbana jag har åkt. Och det är verkligen inte alltid roligt men skitläskigt mest hela tiden. Jag var en lugnare människa innan barn, jag var väldigt lycklig och glad i mitt liv. Jag är en mer utmattad och mycket mindre kontrollerad människa som mamma. Det blir ändå inte som man har tänkt sig så det är ingen idé att planera något för noggrant. Start inget projekt som du inte kan avsluta väldigt hastigt; ongen vaknar/slår sig/kaskadspyr/bajsar ner sig/slänger nåt dumt i toaletten/and so on and on and on... Lycklig ja, glad verkligen inte jämt, trött heeeeeela tiden! Jag känner mig inte lyckligare eller mer komplett som individ. Men å andra sidan kommer jag nästan inte ihåg hur det var innan terroristen föddes. :)
SvaraRadera/Fru Direktör
Du är så unikt ärlig... Jag är så tacksam över att du följt mig i så många år och alltid ger flera perspektiv på saker. Den där texten ska jag läsa varje gång jag känner mig eländig... ;) Grymt uppskattat! Jag tror du är en awesome mamma. :)
RaderaJa, alltså, livet blir vare sig bättre eller sämre med barn, bara väldigt annorlunda. Och har man syskon och syskonbarn så kan man ju liksom åka snålskjuts på dem längre fram i livet... ;)
SvaraRaderaFör vems skull odlar man barn?
SvaraRaderaDet är för mig en egoistisk handling: jag vill föra mina gener vidare. Jag vill inte känna mig ensam. Jag vill ha någon att älska villkorslöst och som älskar MIG villkorslöst.
Inte tusan odlar jag barn för att regeringen vill ha ett nytt stadsministermatetial 2040!
Så...: du är alltså INTE egoistisk i mina ögon. Du har valt att inte skaffa barn och det är väl ingen deal?
Det finns andra som odlar barn, du gör annat matnyttigt typ berikar oss med din blogg!
Jag, som ju är valfritt barnlös, har också miljön som ett argument för varför. Jag kan tänka på bjöjberg och liknande och få panik. Nu när jag inte skaffar så lämnar jag kanske utrymma åt nån annan i stället...
SvaraRaderaTänker du på överbefolkningen när du lämnar utrymme åt någon annan, eller sljer du dina ägg Kattis? ;)
SvaraRadera