Allt handlar inte om att rida

Galishimo njuter över att bli longerad ute. Han har lite mindre krav på sig trots att jag tränar honom en hel del. Däremot så är jag ju inte lika rädd när jag longerar honom som när jag rider, så om han drar iväg med ett glädjeskutt eller börjar jaga upp sig själv över "något han såg" så blir jag inte lika arg och spänd och kräver att han måste skärpa sig. Nu är det ju inte lika viktigt, eftersom jag står tryggt på marken.
"Han får väl vara uppjagad då..." tänker jag, och väntar tills lugnet lägger sig igen innan jag fortsätter.

Det verkar som Galishimo mår bra av detta. Han är väldigt rar mot mig nu. Han gnäggar när han ser mig och kommer genast i hagen. Han busar hela tiden och tar varje tillfälle i akt att leka med mig. Han tar mitt spö och håller fast det i munnen, han tar mina handskar, han tar longerlinan, han drar upp karborrefästena på ärmsluten på min overall. Han busar hela tiden med mig och jag försöker låta irriterad, men han vet att jag har svårt att vara allvarlig med honom. När jag lämnar honom i hagen står han ofta kvar en stund och tittar efter mig. Han trivs med livet nu. Och när han är jätteglad så är jag jätteglad. Allt handlar inte om ridning.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet