Han behöver ett jobb






Det är första dagen på semestern nu. Jag vilar mest och slötittar på TV, och så är jag förståss i stallet. Galishimo är fullständigt tokig just nu, av att inte få röra på sig.  Man har hjärtat i halsgropen när man försöker rykta honom, han trampar runt hela tiden, står inte stilla en sekund. Han är överallt. Han bockar och sparkar och härjar. Inte mot mig utan bara slumpartat, som att energin rinner över. Hovar flyger åt alla håll. Överskottsenergin blixtrar genom hela kroppen på  honom.

Att leda honom var också svårt. Han stod bredvid mig och hoppade upp och ned. Sedan blir han förbannad och biter åt mig för att jag håller fast honom. Eller så springer han nästan över mig. Jag måste ha spö med mig för att kunna hantera honom just nu. Och jag måste slå till honom när han går på mig eller tränger sig mot mig. Det känns lite jobbigt. Vi som varit så goda vänner. Men Galishimos frustration får inte gå ut över mig. Så är det ju bara. Jag har inget annat val just nu.

Men han är ju inte elak i sig. Han är bara rastlös. Det handlar inte om mig. Han vill bara röra på sig. Han vill jobba. Och så här ska vi ha det i några veckor till....

Samtidigt inser jag vilket jobb det har varit att rida in honom och jobba med honom. Han är ju snäll och rar att hantera, när jag jobbar med honom. Nu är han ett monster.

Inte underligt att han var svår att rida in och inte underligt att jag fått slita med honom.

Men jag vet i alla fall lösningen. Han måste få jobba.


 
"Va händer? Va händer? Va Händer? Va? Va? Va? Kolla där!? Va? Va?! Ser du?! Va?!"
 
 Jag suckar ltie och känner mig trött...
Jag behöver verkligen semester
men han behöver ett jobb...
.
.

Kommentarer

  1. Anonym2 augusti 2013 kl. 14:20

    Hej!

    Följer bloggen med stort nöje, tycker om att du är så öppen med det mesta.
    Jag har också en arab född 09, ett sto.
    De är så känsliga och listiga på samma gång!
    Prova lite trickträning? Kanske kan man lura honom att använda skallen lite och det blir man ju rätt trött av! ;) Ha det gott! // Lena

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström4 augusti 2013 kl. 20:56

    Hej!
    Jag tack för dina tips, Lena! Jag funderar på att hitta på något bus med honom. Han får lite buskar i boxen på dagarna nu, han gnager bark och grejar med dem, plus att han blir rädd för dem när de prasslar. Men trickträning vore nog inte heller så dumt!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer