Tid att andas
Galishimo är på sin tredje vecka av läkning och saker börjar falla på plats. Han ingår nu i stalljouren där vi har rullande scheman och tar in och ut varandras hästar, och matar dem. Det betyder väldigt mycket mindre jobb för mig, som kämpat på med honom ensam under tiden han hade boxvila. Dessutom tycker de andra tjejerna att han är trevlig att hantera. Inget stegrande, bitande eller sparkande förekommer när de leder honom till och från sjukhagen. Han får vara ute i sin utebox, väldigt nära flera hästkompisar, och det räcker tydligen bra för honom.
Så. Jag kan andas ut. Äntligen. Jag har ju semester i hela två veckor till, nu.
Jag tog på mig joggingskorna och sprang uppför och nedför Vitberget. Det är något särskilt med Vitberget. Jag trivs där. Backarna och utsikten och den norrländska, karga miljön med kråkor i de väderpinade tallarna, närmare toppen på berget. Sedan kan man åka ned till macken nedanför och köpa en kanelbulle och en caffe latte efteråt. DET är livskvalitet...
Jag har köpt en hårtoning och även hörlurar till min mobiltelefon, så jag kan lyssna på musik oftare, eller ljudböcker. Jag måste bara lära mig det här med appar och nedladdning och annat pill. Så jag får all underhållning i mobilen. Jag gjorde ett skumbad med vaniljskum på kvällen och ett glas vin. Jag har inte våga dricka tidigare under semestern, ifall någon från stalltjej från kvällsjouren skulle få problem med Galishimo. Men nu kände jag mig helt trygg. Efter ett halvt glas vin pep mobilen mycket riktigt:
"Allt har gått bra!" skrev tjejen som hade stalljouren, och jag log glatt. Ja. Allt har gått bra. Det gick alltså visst dricka vin ikväll. Allt faller på plats.
Så låg jag där i skummet en stund till, och fick en flyktig tanke om att
"Är det inte patetiskt att ha en myskväll bara helt för sig själv, när jag ändå är ensam jämt?!" men sedan gled jag djupare ned i badkaret och begrundade vinglaset och tänkte:
"Nej. Det är det inte."
En kollega från jobbet undrade passande nog om jag ville följa med ut och roa mig lite på kvällen men... Träffa män och dejta och försöka ge ett gott intryck och... huu... vad jobbigt. Jag sjönk djupare ned i badkaret tills jag nästan fick skum i näsan.
"Nej. Jag vill inte."
Så. Jag kan andas ut. Äntligen. Jag har ju semester i hela två veckor till, nu.
Jag tog på mig joggingskorna och sprang uppför och nedför Vitberget. Det är något särskilt med Vitberget. Jag trivs där. Backarna och utsikten och den norrländska, karga miljön med kråkor i de väderpinade tallarna, närmare toppen på berget. Sedan kan man åka ned till macken nedanför och köpa en kanelbulle och en caffe latte efteråt. DET är livskvalitet...
Jag har köpt en hårtoning och även hörlurar till min mobiltelefon, så jag kan lyssna på musik oftare, eller ljudböcker. Jag måste bara lära mig det här med appar och nedladdning och annat pill. Så jag får all underhållning i mobilen. Jag gjorde ett skumbad med vaniljskum på kvällen och ett glas vin. Jag har inte våga dricka tidigare under semestern, ifall någon från stalltjej från kvällsjouren skulle få problem med Galishimo. Men nu kände jag mig helt trygg. Efter ett halvt glas vin pep mobilen mycket riktigt:
"Allt har gått bra!" skrev tjejen som hade stalljouren, och jag log glatt. Ja. Allt har gått bra. Det gick alltså visst dricka vin ikväll. Allt faller på plats.
Så låg jag där i skummet en stund till, och fick en flyktig tanke om att
"Är det inte patetiskt att ha en myskväll bara helt för sig själv, när jag ändå är ensam jämt?!" men sedan gled jag djupare ned i badkaret och begrundade vinglaset och tänkte:
"Nej. Det är det inte."
En kollega från jobbet undrade passande nog om jag ville följa med ut och roa mig lite på kvällen men... Träffa män och dejta och försöka ge ett gott intryck och... huu... vad jobbigt. Jag sjönk djupare ned i badkaret tills jag nästan fick skum i näsan.
"Nej. Jag vill inte."
Det är min tid nu.
Nu kan jag andas.
Vila.
Vara.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar