Jag fantiserar om silvertejp
Bara någon timme efter att ha bevittnat den glada laxen så blev jag sjuk. Jag ser inget samband mellan denna bevittning och min feber. Eller så finns det ett statistiskt samband som ingen ännu upptäckt.
När livet blir så här... alltså... när man separerat efter att ha flyttat 70 mil för att satsa allt på kärleken, efter att man blivit bostadslös, fått ett eget boende med nöd och näppe, får jättedålig ekonomi, jobbat häcken av sig, och fått en akut skadad häst som kraschar alla semesterplaner, och dessutom blir sjuk själv, då... ja. Jag har fått en primitiv instinkt att vilja göra någon slags besvärjesleritual. För jag blir lite... aggressiv. Och jag får tankar på högre makter. Lite feber-paranojja, sådär.
Plötsligt förstår jag varför inkaindianer offrat barn till gudarna i hopp om att få ödet att gå deras väg, när de höll på att svälta ihjäl eller drog för hårda sviter av naturkatastrofer.
Nu tänker jag inte offra några barn, inte ens ett marsvin faktiskt, men... jag har ju fantasier om hur långt jag är redo att gå för att få livet att gå min väg igen.
Som den där stalltjejen som tämligen obrytt har använt upp Galishimos myggmedel till den fina kostnaden av två flaskar a la 340 kronor styck. Över 600 kronor har hon troligen sprayat på sin häst. (Jag har verkligen ingen aning om vem det är och misstänker absolut ingen särskild. Men jag förutsätter att det är en tjej eftersom det bara finns tjejer på stallet.)
Sprayfralskan är i alla fall slut när jag ska använda den. Detta är pengar som jag absolut inte har (och som den tjejen GARANTERAT har) och jag måste låna pengar av min mamma som måste betalas tillbaka. Jag har skrivit ett argt meddelande om att jag har det jävligt tufft ekonomiskt nu och att jag verkligen vill få ersättning för allt försvunnet myggmedel, men ingen har hört av sig. Och det var INNAN Galishimos olycka och ekonomin barkade åt skogen på riktigt.
Den tjejen, vem det nu är, skulle jag faktiskt kunna tänka mig att offra till gudarna under en primitiv ritual. Inte för att jag vet vem det är. Och jag skulle kanske inte döda, men... jag skulle kunna knyta fast henne med silvertejp vid flaggstången och göra en myggdans för att sedan lämna henne där över natten. Naken. Utan myggmedel. Som en besvärjelseritual. Till gudarna. Så att saker börjar gå min väg, bara.
DET Skulle jag kunna göra! Moaa haa haaa!
Jag kan också tänka mig att "silvertejpa" de personer som kontrar med käcka tips här (Nej, Markus, jag menar inte dig) eller på facebook. Typ snusförnuftiga "tips" om att jag måste gömma flaskorna fiffigt eller "sätta en etikett med mitt namn och en liten röd rosett" och annat trams som jag självklart hade gjort grundligt om inte livet varit kaos i övrigt.
Eller som en kär vän på facebook skrev till mig "framhäv och fokusera på allt som är bra!" och så en rad hjärtan. Henne skulle jag också kunna "silvertejpa". Tillfälligt, åtminstone.
Mm. Silvertejp.
Good shit.
Och vad är det här?! 6573 läsare denna månad?! Vad händer med min blogg?! Om alltså ALLA som läste min blogg skickade mig en rulle silvertejp per view, så kanske silvertejpen skulle räcka ungefär 33 mil. Då skulle jag kunna... eh... silvertejpa mig hela vägen till... Pajala. Vad fan man nu kan tänkas göra i Pajala... troligen blir jag stoppad av anhöriga innan jag tejpat mig ut ur stan så överhuvudtaget så är det ett vansinnigt experiment.
I och för sig skulle jag kunna räta på ryggen och hävda att projektet inte alls är vansinnigt, utan att det är en helt seriös konstnärligt auktion för att belysa behovet av forskning om testikelcancer. Då skulle folk inte se mig som vansinnig utan bara en djup konstnärssjäl. Med silvertejp. Teoretiskt sett skulle det kunna fungera. Folk har gjort värre saker in the name of art.
Jag borde kanske vila i stället.
.
När livet blir så här... alltså... när man separerat efter att ha flyttat 70 mil för att satsa allt på kärleken, efter att man blivit bostadslös, fått ett eget boende med nöd och näppe, får jättedålig ekonomi, jobbat häcken av sig, och fått en akut skadad häst som kraschar alla semesterplaner, och dessutom blir sjuk själv, då... ja. Jag har fått en primitiv instinkt att vilja göra någon slags besvärjesleritual. För jag blir lite... aggressiv. Och jag får tankar på högre makter. Lite feber-paranojja, sådär.
Plötsligt förstår jag varför inkaindianer offrat barn till gudarna i hopp om att få ödet att gå deras väg, när de höll på att svälta ihjäl eller drog för hårda sviter av naturkatastrofer.
Nu tänker jag inte offra några barn, inte ens ett marsvin faktiskt, men... jag har ju fantasier om hur långt jag är redo att gå för att få livet att gå min väg igen.
Som den där stalltjejen som tämligen obrytt har använt upp Galishimos myggmedel till den fina kostnaden av två flaskar a la 340 kronor styck. Över 600 kronor har hon troligen sprayat på sin häst. (Jag har verkligen ingen aning om vem det är och misstänker absolut ingen särskild. Men jag förutsätter att det är en tjej eftersom det bara finns tjejer på stallet.)
Sprayfralskan är i alla fall slut när jag ska använda den. Detta är pengar som jag absolut inte har (och som den tjejen GARANTERAT har) och jag måste låna pengar av min mamma som måste betalas tillbaka. Jag har skrivit ett argt meddelande om att jag har det jävligt tufft ekonomiskt nu och att jag verkligen vill få ersättning för allt försvunnet myggmedel, men ingen har hört av sig. Och det var INNAN Galishimos olycka och ekonomin barkade åt skogen på riktigt.
Den tjejen, vem det nu är, skulle jag faktiskt kunna tänka mig att offra till gudarna under en primitiv ritual. Inte för att jag vet vem det är. Och jag skulle kanske inte döda, men... jag skulle kunna knyta fast henne med silvertejp vid flaggstången och göra en myggdans för att sedan lämna henne där över natten. Naken. Utan myggmedel. Som en besvärjelseritual. Till gudarna. Så att saker börjar gå min väg, bara.
DET Skulle jag kunna göra! Moaa haa haaa!
Jag kan också tänka mig att "silvertejpa" de personer som kontrar med käcka tips här (Nej, Markus, jag menar inte dig) eller på facebook. Typ snusförnuftiga "tips" om att jag måste gömma flaskorna fiffigt eller "sätta en etikett med mitt namn och en liten röd rosett" och annat trams som jag självklart hade gjort grundligt om inte livet varit kaos i övrigt.
Eller som en kär vän på facebook skrev till mig "framhäv och fokusera på allt som är bra!" och så en rad hjärtan. Henne skulle jag också kunna "silvertejpa". Tillfälligt, åtminstone.
Mm. Silvertejp.
Good shit.
Och vad är det här?! 6573 läsare denna månad?! Vad händer med min blogg?! Om alltså ALLA som läste min blogg skickade mig en rulle silvertejp per view, så kanske silvertejpen skulle räcka ungefär 33 mil. Då skulle jag kunna... eh... silvertejpa mig hela vägen till... Pajala. Vad fan man nu kan tänkas göra i Pajala... troligen blir jag stoppad av anhöriga innan jag tejpat mig ut ur stan så överhuvudtaget så är det ett vansinnigt experiment.
I och för sig skulle jag kunna räta på ryggen och hävda att projektet inte alls är vansinnigt, utan att det är en helt seriös konstnärligt auktion för att belysa behovet av forskning om testikelcancer. Då skulle folk inte se mig som vansinnig utan bara en djup konstnärssjäl. Med silvertejp. Teoretiskt sett skulle det kunna fungera. Folk har gjort värre saker in the name of art.
Jag borde kanske vila i stället.
.
Haha Jag skrattar ihjäl mig.
SvaraRaderaFaktiskt var jag idag på lunchen iväg och köpte silvertejp,95kr kostade en rulle - värt - syftet var dock inte att skicka den till dig, men jag kanske ändrar mig nu.
Krya på dig
Eva
Tack för ditt pepp, Eva! Så glad att du kommenterar eländet. Utan att låta allt för käck utan bara medkännande. :) Då skriver jag alltså inte i onödan. :)
SvaraRadera