Det heter jobb för att det är jobbigt

Jag har haft några riktigt tuffa jobbdagar, och de senaste fyra arbetsdagarna har jag jobbat ca 12 timmar per dag. Jag håller på att utbilda hundratals chefer tillsammans med en kollega från en annan avdelning, om ett nytt avvikelsesystem, och vid sidan om jonglerar jag med mina utredningar med stöd av lex Sarah. Det är tufft just nu, milt uttryckt, men det är snabbt övergående och redan nästa vecka blir lugnare och veckan efter det betydligt bättre. Och jag har en massa plustimmar på mitt jobbkonto som jag kan ta ut och använda för långa lunchritter till vintern på Galishimo. I det stora hela är jag helnöjd. Just nu ingår jag i ett team av kollegor som är otroligt trevliga och stöttande i både högt och lågt, och då får man den energi man behöver för att tuffa på och göra sitt allra bästa. Det kan faktiskt vara mer stressande om det är tvärtom; mindre belastning av arbetsuppgifter - men kollegor man inte känner sig trygg med, skapar mer stress, åtminstone hos mig.

Galishimo får helt enkelt stå åt sidan en liten stund. Det är när jag inte respekterar arbetsbelastning och tänker "Jag hinner ju ändå åka till Galishimo nu på kvällen..." som jag långsiktigt blir trött på riktigt och kan gå i sank. Galishimo finns kvar och mår bra, just idag tittar Ebba till honom.

Jobbet går före hästen, så är det bara. Och systemet med flextimmar är en fantastisk förmån. Varje extra timme jag jobbar kan jag ta ut vid något annat tillfälle när jag vill vara ledig.

Förut trodde jag förresten att stallet var återhämtning för mig. Det är det inte. Att ligga i sängen och surfa, ha lite tråkigt, och somna tidigt är återhämtning. Stallet är en rolig aktivitet som ofta ger mig energi, men är man intryckstrött eller hjärntrött så ska man stimulera sig så lite som möjligt.

Jag visste nog detta intuitivt när jag var yngre, men jag började köra över mig själv när jag blev äldre. Nu är jag nära 40 och inser att slappande är tokviktigt, om jag vill må bra.

Så - det blir en tidig kväll ikväll. Jag har bara ett öra mot mobilen ifall Ebba undrar över något med Galishimo. Eller om Galishimo undrar över något med Ebba.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer