Månsvecka!
Jag har möjlighet att låna MÅNS denna vecka och jag är riktigt inspirerad! Tanken var att jag skulle ha honom från och med fredag men jag tjuvstartade och red honom redan i går, då jag visste att ägaren Ebba (vi har flera Ebbor i stallet) skulle vara upptagen under kvällen.
Det var lite läskigt att sitta upp själv på ridbanan i mörkret och dimman, med bara ett strålkastarljus, på en häst jag inte känner så väl, men det går överraskande bra. Jag tog lite galoppfattningar i båda varven och jobbade på min egen sits. Galishimo har ju små gångarter och Måns är ju stor i jämförelse.
Måns har en attityd som säger "kan själv!" och han tycker det är roligt att jobba. Han har också tidigare varit lite halt och sned hos sin förra fodervärd, så jag rider honom inte så länge och kallar det "rehab" trots att det per definition inte alls är rehabträning, då han är friskförklarad.
Hur som helst - jag har tränat på att han ska lyssna mer på mig och vänta på mig. Det har jag gjort genom att han inte har fått gå i samma gångart, takt, tempo eller riktning i så mycket mer än tio meter, och allra max ett varv på volten. Det är skritt, halt, skritt, trav, skritt, trav, galopp, halt, skritt, trav, skritt... och så vidare. Sedan stanna och klia honom lite då och då så han förstår att han är duktig när han lyssnar och väntar på nästa kommando. Vi håller inte på mer än 20 minuter.
Måns ÄR duktig och lyssnar och väntar på nästa kommando när vi har jobbat en liten stund. Det råder bara lite förvirring när jag skumpar i otakt i dressyrsadeln då jag är ovan både steg och balanspunkt.
Eftersom jag har måns hela veckan så tror jag att det är detta vi kommer att göra hela veckan, under korta ridpass. Det är inte bara mycket för Måns utan även mycket för mig som märker att jag lätt kniper lite med knäna när traven blir stor. Kanske mixar vi detta med någon lugn uteritt med trevligt sällskap. Vi behöver inte avancera, utan bara repetera. Målet är att han ska vänta så artigt och mjukt på sin ryttare att ägaren känner skillnad!
Det var lite läskigt att sitta upp själv på ridbanan i mörkret och dimman, med bara ett strålkastarljus, på en häst jag inte känner så väl, men det går överraskande bra. Jag tog lite galoppfattningar i båda varven och jobbade på min egen sits. Galishimo har ju små gångarter och Måns är ju stor i jämförelse.
Måns har en attityd som säger "kan själv!" och han tycker det är roligt att jobba. Han har också tidigare varit lite halt och sned hos sin förra fodervärd, så jag rider honom inte så länge och kallar det "rehab" trots att det per definition inte alls är rehabträning, då han är friskförklarad.
Hur som helst - jag har tränat på att han ska lyssna mer på mig och vänta på mig. Det har jag gjort genom att han inte har fått gå i samma gångart, takt, tempo eller riktning i så mycket mer än tio meter, och allra max ett varv på volten. Det är skritt, halt, skritt, trav, skritt, trav, galopp, halt, skritt, trav, skritt... och så vidare. Sedan stanna och klia honom lite då och då så han förstår att han är duktig när han lyssnar och väntar på nästa kommando. Vi håller inte på mer än 20 minuter.
Måns ÄR duktig och lyssnar och väntar på nästa kommando när vi har jobbat en liten stund. Det råder bara lite förvirring när jag skumpar i otakt i dressyrsadeln då jag är ovan både steg och balanspunkt.
Eftersom jag har måns hela veckan så tror jag att det är detta vi kommer att göra hela veckan, under korta ridpass. Det är inte bara mycket för Måns utan även mycket för mig som märker att jag lätt kniper lite med knäna när traven blir stor. Kanske mixar vi detta med någon lugn uteritt med trevligt sällskap. Vi behöver inte avancera, utan bara repetera. Målet är att han ska vänta så artigt och mjukt på sin ryttare att ägaren känner skillnad!
Kommentarer
Skicka en kommentar