Gamla trauman och ridning på Måns!

Jag lånade Måns igen idag. Det kändes super från början till slut. Det känns som jag helt blivit av med traumat jag fick för sex år sedan. Den där instinktiva paniken eller skarpa olustkänslan som jag inte kunnat rå på överhuvudtaget verkar ha klingat ut och försvunnit helt. Man skulle kunna säga att jag börjat bli den jag var innan jag fick traumat, mitt "gamla" jag. Och det känns ju underbart. För om jag inte blivit kvitt traumat så hade jag ju inte lånat Måns, ridit runt på honom och sedan last-tränat honom av bara farten. Särskilt inte efter att jag ridit Galishimo.

Visst kan jag vara osäker, eller försiktig fortfarande, men det är inte samma sak som tidigare. Traumat har ju förut sugit musten ur mig, och då har jag inte fixat att göra så mycket mer än rida en häst. Det har känts som ett timglas har punkterat energin och all sand runnit ut, trots att jag kanske inte uttryckt mig särskilt "rädd" så har det surrat där inom mig.

Jag vet ju att jag långsamt blivit bättre, men jag kan inte säga på rak arm vad det är som tagit bort de sista spänningarna. Det kan vara god sömn, lagom med träning, och att jag har det väldigt lugnt och bra med mitt privatliv. 

Det har nog inte så mycket att göra med själva ridningen, vilket jag var säker på för några år sedan. Det är nog snarare momenten av återhämtning. 

Men bara för att återhämtning kan ha varit nyckeln så tänker jag verkligen inte utsätta mig för någon ny olycka inom ridningen. Sex år är en väldigt lång tid att jobba med en energislukande bugg i hjärnan, så jag kommer att fortsätta rida med tillförsikt.

Så om någon blir riktigt ridrädd och får riktiga problem och råkar snubbla på denna blogg:

1. Ge inte upp.
2. Ge det tid.
3. Du måste ha gott om återhämtning.

Hur som helst; Måns!

Han har varit lite skruttig hos sin fodervärd och det har varit lite vila och hältor, som jag förstått det. Jag har inte frågat så noggrannt. Ebba vill att han ska ridas lugnt och vi är båda överrens om att vi tror att en lite längre form kan gynna Måns att röra sig balanserat, och kanske förhindra fortsatt hälta. Så jag travar honom lång och låg och ser till att han håller takten och sträcker på sig. Det ser inte så flashigt ut men det är nog bra för honom. Jag har nu ridit honom tre gånger så och han verkar tycka det känns bekvämt.

Jag kunde inte heller riktigt låta bli att ta några galopper och de är verkligen mumma för själen! Måns är så stabil och framåt i sitt tänk så det är roligt att bara åka med. Galishimo blir ju spändare ju mer man ökar honom (vilket med all tydlighet framkom på kursen idag, han började se spöken) så det är skönt att sitta på en lite mer normal häst som gillar att ta för sig. Måns gillar ju att öka farten, och glömmer ibland förhållningar, men det känns vara lite mer "arbetslusta" än nervositet.

Sedan lasttränade jag och Björn honom. Det var lite protester till en början...

… men Björn klockade tiden det tog att få in honom, och det var bara 7 minuter. Alltså, ingen plågsam träning alls. Måns verkade ganska nöjd och ännu mer "förvirrad-men-nöjd" när han backades ut igen och fick gå in i sin hage. Måns gjorde gott för mitt självförtroende idag.

Han är en supertrevlig häst, och egentligen inga "problem" som man måste jobba med, förutom lite förhållningar så han inte rusar iväg, och så lite extra försiktighet i ridningen så han inte blir halt igen.

Jag blev inte mindre förtjust i Måns efter denna dag, direkt. Och inte mindre sugen på att köpa en lite mer stabil häst, heller..