Lite ridhus-häng!


Jag måste erkänna - efter att ha ridit både Måns och tagit Galishimo till ridhuset, så är jag ärligt talat ganska trött. Jag blir trött på det där sättet att jag inte orkar hålla upp ögonen och att jag teoretiskt sett skulle kunna slockna mitt i ett samtal. Ögonlocken blir verkligen tunga, bokstavligt talat.



Jag är dock riktigt nöjd över att jag valde att gå med i den lokala ridklubben i stan. De är kända för att vara lite tävlingsinriktade och ha lite mer fina tävlingshästar inom hoppning eller dressyr. Det kändes lite jobbigt att komma dit med en liten arab med vinterpäls och en mage som skvallrar om fri tillgång på mat på lösdriften. Jag övervägde att skaffa ridhuskort i Ersmark några mil härifrån i stället. De tävlar också på hög nivå, men har även en lite större bredd av ekipage av olika inriktningar och ambitionsnivåer.  Jag var rädd att inte riktigt passa in bland de fina stora halvbloden och tävlingshästarna. Jag kan säga att det aldrig varit några som helst problem de två år jag varit här.

Idag så samsades vi med två stora halvblod och de höll sig hela tiden på långt avstånd från mig och Galishimo när vi fjuppade på. Till slut hade jag och Galishimo två tredjedelar av hela ridhuset, där vi gjorde åttor, och de höll sig noggrant på sin kant på ena kortsidan. Då red jag dit och frågade om vi skulle "byta plats" så de stora hästarna fick lite mer utrymme. De nickade glatt och tog lite större utrymme.

Men bara gesten att jag är varmt välkommen att hålla på med min lilla arab i western-utrustning, utan att känna att jag är på fel plats eller i fel sammanhang, gör ju jättemycket för både ridglädjen och självkänslan.

Att lasta Galishimo är förresten som en dröm. Han kliver alltid tyst in i transporten, protesterar aldrig, står helt tyst och rör sig inte ur fläcken under körning, smyger ut under urlastning, helst med pyttesmå steg, och håller sig nära, nära matte på ridklubben. Det är inget trampande, utan han tittar sig bara omkring med stora ögon och gnäggar lite ibland. Grimskaftet är blott där för syns skull, jag hade kunnat ha honom lös. Han vill inte ta ett steg utan mig. Väldigt bekvämt och tryggt! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer