Sjukt trött på transportträning!


Nu har jag tränat mig kräkless på transporten. Kräk-less! Hela påsken har jag backat transporten, fäst den, gullat med Galishimo, dragit presenningen upp och ned som en annan ridådragare för en dockteater, gullat med Galishimo, kört bilen med Galishimo inuti i sju kilometer i timmen och neddragen ruta för att lyssna av om det är "normalbuller" i transporten eller "på väg att bli panik-buller" i transporten. Vi har även gasat på lite samt varit på ICA och varit i stan. Alla moment i lastningen har gått superbra och helt utan problem. Galishimo har gullats med från början till slut.

Den lille prinsen har även kissat i transporten de två senaste gångerna vilket gjort att den fräscha nyrenoveade doften nu ersatts med urinstank. Urinet kryper dessutom in under gummimattan och lägger sig mot golvet så jag måste lufta ur transportmattan nu också. Dock så tror jag att en rädd häst inte kissar, så jag misstänker att den lilla Skönheten har det helt okej där i lådan när han bestämmer sig för att kasta ut snoppen och lätta på trycket. Eller så uttrycker han ett nonchalant missnöje.


Det blir hur som helst ganska mycket pyssel, städning och stök innan jag både ridit honom, transporttränat och sanerat transportgolvet efter den lilla rebellen.

Han fäller ju vinterpälsen också och man behöver skrapa igenom hela hästkroppen ordentligt med en ryktsten om man vill hjälpa honom bli av med den lösa vinterpälsen, det tar ca 40 minuter att skrapa igenom honom ordentligt. Hästintresset tar lite tid nu, helt enkelt. Nu på söndagen så blev det ungefär sex timmars hästtid då även hans regntäcke behövde spolas rent också...

Andra människor äter sig proppmätta på påskmat, jag nerdar ner mig i arabhästen och ger honom allt jag har, tills jag inte orkar tänka på honom mer.

Så nu blir det officiellt ingen mer transportträning till den lilla prinsen på ärten. Han har fikat minst elva gånger i transporten och åkt på minst tre eller fyra utflykter med den (lite beroende på hur långt man anser att en bil behöver röra sig för att det ska räknas som "utflykt"). Nu får han helt enkelt överleva nästa resa utan utbrott. Jag tror jag curlat honom tillräckligt! 



Kommentarer

  1. Anonym26 april 2017 kl. 23:08

    Fast, uttrycket "så rädd så man kissar på sig" grundar sig på verkligheten. Faktum är att de flesta hästar inte vill kissa i transporten då det oftast skvätter upp på deras ben osv. Förresten, ni har väl Erika Furberg i ert stall nuförtiden?? Hon om någon borde kunna komma med bra tips :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström1 maj 2017 kl. 17:56

      Äh, han gjorde det två gånger och har slutat med det nu... (1 maj) :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer