Skräck och kontroll
Det går ju kanske inte lämna vansinnesdådet, där en sympatisör till en terrororganisationen IS tros ha kört med lastbil genom Drottninggatan i Stockholm. Man vet ju inte riktigt vad som hänt ännu men med tanke på dåden som skett i andra länder så finns det ju en trend.
Igår körde jag till en After work på arbetet och hörde nyheterna på bilradion. Då förstod man inte vad som hänt utan det enda radiopratarna upprepade var att alla måste hålla sig från centrala Stockholm. Sedan gick jag ut med mina kvinnliga kollegor på Bishops arms, och hade en någorlunda trevlig kväll i omständigheterna. Sedan drog jag upp huvan i jackan och promenerade, lite halvlullig, genom staden här i Västerbotten, och hem till mig.
Jag slogs av tanken att utifrån hur andra människor lever, och utifrån hur andra kulturer fungerar, så lever jag ändå på ett unikt och ovanligt sätt. Jag är kvinna och kan gå vart jag vill och göra vad jag vill. Jag kan spontant dricka vin på en uterestaurang och jag kan även ensam promenera hem genom ett befolkat centrum sent på kvällen utan att vara minsta orolig. Jag har fått chansen att universitetsutbilda mig och kan leva på min lön. Jag kan välja bort att ha en man i mitt liv för jag är inte beroende av någon. Jag vill nästan delvis påstå att jag kan vara den första generationen som kan välja bort barn utan att bli kallad "egoist" eller bli tittad snett på (fast ibland händer det förstås). Det är en enorm frihet som är ny och relativt ovanlig. Jag behöver inte heller kämpa för att leva, utan jag kan odla fritidsintressen som inte fyller någon annan funktion än att jag ska må extra bra.
I vissa förorter i Stockholm riskerar kvinnor stenkastning på gatan, ifall de går ut ensamma eller klär sig olämpligt. I vissa förorter i Stockholm och Göteborg så kan inte kvinnor sitta på kaféer ensamma utan att bli avvisade eller undanträngda av män från andra kulturer. På många svenska orter kan man som kvinna inte vandra genom ett befolkat centrum sent på kvällen utan att oroa sig.
Det finns motkrafter som inte ser det goda och fantastiska med valfrihet och självständighet. Det är väl dit jag vill komma. Det finns motkrafter som inte tar denna gåva som självklar och då släcker man ut liv på öppen gata, bara så där. Jag hoppas att den här motkraften långsamt utarmas. Att fler kvinnor kan leva självständigt. Att fler människor fattar kloka beslut. Att idioterna långsamt, en efter en, droppar av för att det inte lönar sig att sprida skräck och kontroll. Bara själva grejen att höra något på bilradion när man kör är ju inte självklar eftersom kvinnor i vissa länder inte får ha körkort överhuvudtaget. Eller att man som ensam kvinna har råd med en bil.
.
Igår körde jag till en After work på arbetet och hörde nyheterna på bilradion. Då förstod man inte vad som hänt utan det enda radiopratarna upprepade var att alla måste hålla sig från centrala Stockholm. Sedan gick jag ut med mina kvinnliga kollegor på Bishops arms, och hade en någorlunda trevlig kväll i omständigheterna. Sedan drog jag upp huvan i jackan och promenerade, lite halvlullig, genom staden här i Västerbotten, och hem till mig.
Jag slogs av tanken att utifrån hur andra människor lever, och utifrån hur andra kulturer fungerar, så lever jag ändå på ett unikt och ovanligt sätt. Jag är kvinna och kan gå vart jag vill och göra vad jag vill. Jag kan spontant dricka vin på en uterestaurang och jag kan även ensam promenera hem genom ett befolkat centrum sent på kvällen utan att vara minsta orolig. Jag har fått chansen att universitetsutbilda mig och kan leva på min lön. Jag kan välja bort att ha en man i mitt liv för jag är inte beroende av någon. Jag vill nästan delvis påstå att jag kan vara den första generationen som kan välja bort barn utan att bli kallad "egoist" eller bli tittad snett på (fast ibland händer det förstås). Det är en enorm frihet som är ny och relativt ovanlig. Jag behöver inte heller kämpa för att leva, utan jag kan odla fritidsintressen som inte fyller någon annan funktion än att jag ska må extra bra.
I vissa förorter i Stockholm riskerar kvinnor stenkastning på gatan, ifall de går ut ensamma eller klär sig olämpligt. I vissa förorter i Stockholm och Göteborg så kan inte kvinnor sitta på kaféer ensamma utan att bli avvisade eller undanträngda av män från andra kulturer. På många svenska orter kan man som kvinna inte vandra genom ett befolkat centrum sent på kvällen utan att oroa sig.
Det finns motkrafter som inte ser det goda och fantastiska med valfrihet och självständighet. Det är väl dit jag vill komma. Det finns motkrafter som inte tar denna gåva som självklar och då släcker man ut liv på öppen gata, bara så där. Jag hoppas att den här motkraften långsamt utarmas. Att fler kvinnor kan leva självständigt. Att fler människor fattar kloka beslut. Att idioterna långsamt, en efter en, droppar av för att det inte lönar sig att sprida skräck och kontroll. Bara själva grejen att höra något på bilradion när man kör är ju inte självklar eftersom kvinnor i vissa länder inte får ha körkort överhuvudtaget. Eller att man som ensam kvinna har råd med en bil.
Nu ska jag återgå till mitt vanliga, hyfsat lättsamma liv och min lilla hästbubbla.
Och det kan jag göra för att generationer av starka kvinnor
och kloka män
jobbat för att jag ska få ha det precis så här.
De tvingade motkrafterna att böja sig.
De tvingade motkrafterna att böja sig.
Långt innan jag föddes.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar