Frisk igen, fast med ett produktfel

Jag antar att jag är frisk när jag, efter en hel dags arbete, står på den lokala hästsportsbutiken och försöker klämma på mig ridstövlar som inte passar och till slut tänker "Äh, men va fan, jag åker till Hööks i Luleå...." och sedan slänger mig i bilen och åker 13 mil där på kvällskvisten.

Ca 90 minuter senare så står jag i Luleås hästsportsbutik och försöker klämma på mig ridstövlar där.
"Ja tyvärr så har det varit några röda påskdagar nyligen så vi har inte fått alla leveranser ännu..." beklagade sig butiksbiträdet artigt under tiden jag INTE fick på mig de ridstövlar som fanns tillgängliga.

Problemet är tydligen min hälsena. Den är inte som andra hälsenor, tydligen. Den är inte slank och tunn med en fin konkav böjning. Nej, den är stadig som en stock och nästan helt rak. Sedan kommer det löparvader på det. Men störst problem är det att få upp dragkedjan upp förbi hälsenan. Där tog det stopp. Igen, och igen.

 Och hon frustade, och hon pustade, och hon blååste sig igenom varje kartong i butiken....

Till slut fick jag ge upp och köpa de enda stövlar jag fick på mig. Vilket var samma modell av stövlar som jag köpte 2015 och som jag var lite missnöjd med (Arezzo Horsehead)... eftersom jag hade liite svårt att få upp dragkedjan... över hälsenan...

Men tydligen är det inte ett produktfel hos stöveln utan ett produktfel hos mig.

Så det kan gå. Det blev inget mysvandrande runt i butiken efter nya ridbyxor eller att prova jackor eller annat pill, för jag var för trött helt enkelt. Sedan blåste jag hem med min stora älskade Honda och fantiserade om stordåd på ridhuset. Som jag snart har manegekort till.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer