Transportfix

Jag är fortfarande sjuk och ligger i sängen så ofta jag får chansen. Jag börjar bli less på riktigt. Min lilla etta är inte gjord för att man ska vara ensam och sjuk i den. Man blir milt galen av att inte ens kunna byta rum om man behöver omväxling men inte orkar någonstans. Jag klarade i alla fall ridlektionerna men hade ju förväntat mig att orka lite mer.

Jag försökte kurera mig efter ridlektionen med det bästa botemedel jag kunde tänka mig, i form av lammungar. Men inte ens dessa små fluffiga lyckopiller fick mig pigg. Då är det illa. Då är det illa på riktigt.

Under denna tid så har i alla fall transporten haft den goda smaken att fixa sig själv. Det var ju för välsignat. Den har varit lite murken och haft lite spår efter hästhovar i fronten och mot golvet, som jag fotograferat på bilden här nedan:

Nämen allvarligt så har Per tagit itu med skrapmärkena. Han har skrapat bort lite färg och låtit trämaterialet under torka ut lite, sedan har han lackat med någon lack som ska vara fuktresistent och målat första lagret färg över det. 

Jag hoppas jag blir frisk snart för det vore kul att måla om hela transporten invändigt, om jag hinner och orkar utöver jobb och häst. Men då vill jag göra det själv.  Det borde ju gå på en helg!

Första lagret målat och snart är de där skrapmärkena ett minne blott!