Vart går gränsen?

Jag kan verkligen sakna den jag var förut, innan jag skaffade Galishimo. Hur jag gärna lånade andras hästar och hur mycket jag gillade att rida dem. Hur skönt det var att inte vara ängslig. Hur skönt det kändes att utmana sig utan att tappa självförtroendet. Ibland känns det som att jag inte ska orka kämpa mer med Galishimo, jag har blivit väldigt osäker på honom igen och vågar inte ta i honom och korrigera honom som jag brukar. Jag kände mig helt urblåst efter kvällens ridning. Jag saknade hur det kändes att rida förut. Hur det kändes att slappna av. Att inte hela tiden titta sig omkring och riskkalkylera vad som kan vara risker under ridpasset. Att bara ha roligt. Att testa vingarna. Att hoppa. Jag gillade verkligen att hoppa.

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra med Galishimo. När satsar man för mycket på hästen utan att få tillbaka det man investerat? Vart går den gränsen?


Kommentarer

  1. alia2 maj 2016 kl. 07:14

    Jag anser att hästar är en sån dyr sport att det ska vara roligt att ha dom. Jag anser också att det finns många duktiga ryttare därute som kan ta bra och väl hand om hästar och som kan trivas med de hästar som tyvärr inte passar mig.. så tror jag. . Sen är det bara upp till en själv om man tycker det är worth the fight eller inte :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström2 maj 2016 kl. 09:18

      Rymmer inte du en arab till på gården?! ;) Du får honom billigt...

      Radera
    2. alia2 maj 2016 kl. 14:45

      Ack så lockande men tyvärr inte! Har lovat mig själv att aldrig ha flera hästar än jag har tid ork och råd med och just där är jag nu :)

      Radera
  2. Anonym2 maj 2016 kl. 14:31

    Hej Katarina!
    Jag har ingen gräns, det är så flytande aldrig svart eller vitt, förnuft och känsla, teknik och närvaro kalla det vad som!
    Jag är ett sånt där praktexempel många älskar att säga vad var det vi sa! till, lite småtjock överårig tant ska inte ha unghäst, absolut inte arabunghäst heller...men trots ryggfraktur och en med det tillhörnde rädsla gnetar jag på, för det är värt det. Priset för mig är att jag gör det väldigt ensam för det funkar bäst så helt enkelt. Så klart måste det vara värt det, för dig.
    //Bästa hälsningar Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer