Vart går gränsen?

Jag kan verkligen sakna den jag var förut, innan jag skaffade Galishimo. Hur jag gärna lånade andras hästar och hur mycket jag gillade att rida dem. Hur skönt det var att inte vara ängslig. Hur skönt det kändes att utmana sig utan att tappa självförtroendet. Ibland känns det som att jag inte ska orka kämpa mer med Galishimo, jag har blivit väldigt osäker på honom igen och vågar inte ta i honom och korrigera honom som jag brukar. Jag kände mig helt urblåst efter kvällens ridning. Jag saknade hur det kändes att rida förut. Hur det kändes att slappna av. Att inte hela tiden titta sig omkring och riskkalkylera vad som kan vara risker under ridpasset. Att bara ha roligt. Att testa vingarna. Att hoppa. Jag gillade verkligen att hoppa.

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra med Galishimo. När satsar man för mycket på hästen utan att få tillbaka det man investerat? Vart går den gränsen?


Kommentarer

  1. Jag anser att hästar är en sån dyr sport att det ska vara roligt att ha dom. Jag anser också att det finns många duktiga ryttare därute som kan ta bra och väl hand om hästar och som kan trivas med de hästar som tyvärr inte passar mig.. så tror jag. . Sen är det bara upp till en själv om man tycker det är worth the fight eller inte :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rymmer inte du en arab till på gården?! ;) Du får honom billigt...

      Radera
    2. Ack så lockande men tyvärr inte! Har lovat mig själv att aldrig ha flera hästar än jag har tid ork och råd med och just där är jag nu :)

      Radera
  2. Hej Katarina!
    Jag har ingen gräns, det är så flytande aldrig svart eller vitt, förnuft och känsla, teknik och närvaro kalla det vad som!
    Jag är ett sånt där praktexempel många älskar att säga vad var det vi sa! till, lite småtjock överårig tant ska inte ha unghäst, absolut inte arabunghäst heller...men trots ryggfraktur och en med det tillhörnde rädsla gnetar jag på, för det är värt det. Priset för mig är att jag gör det väldigt ensam för det funkar bäst så helt enkelt. Så klart måste det vara värt det, för dig.
    //Bästa hälsningar Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna