Planer för sommaren!

Jag gick från "krasslig" till "sjuk" och blev sängliggandes i två dagar. Det värsta med att vara sjuk är att hjärnan ofta går på högarv men kroppen orkar inte göra så mycket annat än att glo i taket. Och då tvingas man ligga där och tänka och försöka komma fram till klokheter. Typ som vad jag ska göra av mitt liv. Det blev lite för hårdtuggat så jag begränsade mig till vad jag vill göra av sommaren, i stället.



Jag tror att jag återbesöker Reivoreservatet i år i alla fall. Vi får se om jag får med mig någon så jag kan långvandra lite, jag vill helst inte sova själv där. Jag är inte rädd för naturen men jag är väldigt rädd för turister. Jag ser (fortfarande) för många dokumentärer om seriemördare för att sova ensam i reservatet. Hittar jag ingen att vandra med så blir det väl mindre dagsutflykter i stället och så sover jag i pappas stuga.

Jag försökte fjäska till mig mammas bordercollie som sällskap, men även mamma har för livlig fantasi om seriemördare för att släppa ifrån sig den dyraste hund de äger. Och vorstehrn Sicko är förmodligen för vild för att kunna tämjas till en diskret och följsam kompanjon i naturreservatet. Vid sådana här tillfällen önskar jag att jag hade haft terven i livet. Hon hade varit perfekt. Hon var följsam och aggressiv mot alla som liknar seriemördare. Eller som inte liknar seriemördare. Eller som tittade på henne konstigt. Det var en livvakt, det!

Nåja det kommer att lösa sig!


Kommentarer

  1. Lilystar21 maj 2016 kl. 13:34

    Du skulle ju kunna låna Nicki. :) Hon låter förvisso mer än hon bits, men lite skräckinjagande kan hon nog vara. Och lite för gammal för att ge sig ut på långa egna äventyr. :) Synd att vi bor så långt ifrån varandra, hade varit kul att hänga med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström21 maj 2016 kl. 19:58

      Det finns ingen jag hellre skulle vandra med än dig Catta. Inte bara för att du har militära överlevnadsskills utan för att du är du. <3 Men jag får fantisera om det så länge. :P

      Radera
  2. David21 maj 2016 kl. 16:08

    Jag är impad! "Imorgon ska jag förmodligen äta något till lunch" tycker jag är rätt krävande planering själv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström21 maj 2016 kl. 20:00

      Apropå det så har jag glömt äta middag idag! ;)

      Radera
    2. David21 maj 2016 kl. 22:36

      Du ser. Framförhållning är livsfarligt.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer