Godisduktig

"VAD ÄR DETTA?!?!" utropar Galishimo förbluffat och tvärnitar och stirrar stint på marken. Jag rider honom inte utan har honom på lina när jag försöker visa honom över bommen.
"Det är en markliggande bom." säger jag.
"DU MÅSTE SKÄMTA?!?!" säger han.
"Nej. Jag skämtar inte. Jag har inte skämtat en enda gång under de här tre åren vi jobbat med markliggande bommar."
"MEN JUST PRECIS HÄR?!?" fnyser han och darrar lätt på bakbenen.
"Ja. Här."

Han stirrar på mig. Sedan stirrar han på den ensamma liggande lilla markliggande bommen som allena placerats på ridbanan. Sedan förstår han att det inte finns någon utväg. Han måste över. Han känner på sig det. Han kan inte sätta fingret på varför men det här är en utmaning han måste visa sig värdig. Det gäller att ta sats utav bara helvete. Han tar i med full kraft. Men halvvägs över bommen så ryser han till av skräck och obehag så hoppet övergår till ett slags sprattel och med buller och bång och ett stort moln av sand så tar han sig förskräckt över. Sedan stannar han och vänder rumpan till mig. Inte för att sparka, utan på det där missnöjda sättet som hästar vänder rumpan mot snöblandat regn om det blåser. Det där "Det här är inte roligt"-positionen.

"Men du var jätteduktig." sa jag till honom och klappade honom på rumpan.
"Var jag?!" sa han.
"Ja. Jätteduktig."
"Var jag?!" frågade han igen.
"Ja."
"Godisduktig eller bara jätteduktig?" frågade han.
"Tja... du var väl... " funderade jag, hans ögon blev större.
"Ja, okej då. Du var godisduktig." konstaterar jag och gräver fram lite godis ur fickan och han börjar förväntansfullt "humma" till mig.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer