Dressyträningen i detalj

Galishimo är ju väldigt känslig för mina ben och han har varit det hela livet. Och han misstolkar också mina bensignaler, och jag ger väl fel signaler emellanåt också. Ibland betyder ju benen gas, ibland ska han forma sig runt benet, och ibland ska han flytta sig åt sidan för benet. Lite beroende på vart man placerar det och så vidare. Men det kan bli lite tokigt om man har en ambitiös häst som reagerar på allt och dessutom gissar friskt.

"Då gör vi så här!" sa tränaren och fortsatte:
"Alla bogförflyttningar då du ska få honom att flytta framdelen, de ska du göra genom att höja handen och lägga tygeln mot hans hals och så får han flytta undan för trycket på tygeln mot halsen, i stället för att han ska flytta undan för trycket på dina ben. Vi tar helt bort den benhjälpen från den rörelsen, och han får lyssna på vart du placerar tygeln i stället."
"Det låter ju skitbra!" sa jag glatt och tänkte
"Hur fan kalibrera jag om hästen att förstå att han ska flyta för tygeltryck på halsen i stället för att jag använder benen?!" 

Tränaren svarade entusiastiskt: 
"Tänk... westernridning! Har du hört talas om neckreining? Där flyttar man hästarnas framdel för tryck på tygeln. Så det kan vi ju göra med Galishimo också." sa tränaren entusiastiskt. Jag började fundera.
"Men jag ska alltså samtidigt styra och ställa och greja med tyglarna som vanligt?"
"Ja! Och så lägger du till att trycket av tygeln mot halsen flyttar hela hästen." sa hon.

Jag stirrade tomt på henne en stund.
"Då börjar vi!" sa tränaren och visade hur jag skulle göra övningar för att kalibrera om Galishimo till att börja flytta framdelen från att jag använt tryck på benen och i stället ska trycka med tygeln mot halsen.

Alltså, när tygeln tar mot själva halsen där pilen pekar så ska hela hästen flytta sig bort från tygeln... Det ska alltså ersätta benhjälpen som jag annars använt när jag ska flytta framdelen på honom och man ska styra och ställa honom som vanligt med tyglarna i övrigt.

Galishimo lät sig gladeligen tränas i frågan. Han lullade på och snodde tygeln ibland och försökte hitta på bus när jag blev för allvarlig. Och så slängde med snoppen och lekte hingst så vi skulle bli imponerade av honom, givetvis. Och så gick jag runt med honom på marken och flyttade honom samtidigt som jag tryckte tygeln mot halsen.

"Sådärja. Han är ju väldigt responsiv. Prova att sitta upp på honom nu."
Jag satte mig upp. Tränaren fortsatte:
"Ja, och så lägger du bara tygeln mot hans hals och..."

Galishimo vände sig genast en meter. Hela hästen. På den lilla touchen av tygel.
"Wow!!" sa jag. Med skräckblandad förtjusning. Tänk om man bara rider på och råkar trycka tygeln mot halsen framöver bara för att man glömmer bort sig? Har vi skapat ett monster?
"Och så byter du håll och lägger tygeln mot..."
"DET HÄR KAN JAG REDAN!" sa Galishimo glatt och svängde om med hela framdelen.

Som ett trolleri.

Jag undrar om det kommer att funka lika bra de här kommande veckorna när tränaren inte är med..? 

Eller ännu värre, om han blir överambitiös och börjar spinna som de professionellt tränade westernhästarna... det vill jag icke!!

.