Inre eller yttre upplevelser


För några veckor sedan fick jag höra på omvägar att någon fällt omdömet:
"Synd på en så duktig ryttare att hon håller fast vid den där hästen...."

Jag ville inte vara oartig och fråga upp personen som fällt omdömet om mig. Men utifrån hur det återberättades så antar jag att hen kan mena att jag kunnat tävla och uppnå lite bättre resultat om jag hade en annan häst. 

Vissa hittar glädjen genom yttre bekräftelse i form av rosetter och andras beröm, andra kan hitta den inom sig själva eller i sitt personliga engagemang i aktiviteten, oavsett resultat. Det handlar lite om man är introvert eller extrovert lagd. Jag är den introverta typen som hellre fokuserar på inre upplevelser än yttre. Om än det ena inte utesluter det andra. 

Jag gillar Galishimo för att han ständigt är uppkopplad i dialog med mig, och att han utmanar mig med sitt känsliga temperament. Han är precis så svår att rida att jag nästan inte klarar av honom, men ändå alltid lyckas till slut. För mig är det en perfect match. En häst som hela tiden tvingar mig att bli lite bättre än vad jag var igår. Det är en inre upplevelse. Den kan inte ersättas med en rosett.


Sedan ser jag inte främst på Galishimo som ett redskap för min egen utveckling. 
Han är i första hand en god vän till mig. 
Så är det bara.


.

Kommentarer

  1. Unknown19 juni 2015 kl. 07:51

    Tummen upp för det, precis så känner jag också när det gäller mig och Doni, en underbar vän att ha kul med, även om tvivlen finns där ibland. Huvudsaken är ju att man själv och hästen mår bra och kan glädjas åt de framsteg man faktiskt gör, för det gör man framsteg alltså, även om de är små.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström21 juni 2015 kl. 07:37

      Helt klart! Och tvivel och dåligt självförtroende tror jag de flesta har, fast kanske på olika områden. Någon som är orädd kan vara tekniskt dålig på att rida, eller så är hästen för svårlastad för att det ska vara kul att åka iväg, eller så är den lat och måste drivas hårt, eller jättedyr vilket gör att omgivningen förväntar sig bättre resultat.. vilket kan sänka motivationen... Så man är nog aldrig helt fri från motgångar heller. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer