Blåst-och-regn-dansen

Enligt meterologerna är denna vår den blötaste våren på 200 år. Och den kallaste våren sedan 1965. Och det är ju bra. Om man ska tvinga på sig något positivt att säga. Det är bra för att jag förr eller senare tvingar rida i ovädret för jag kan inte ha en häst som inte går rida i blåst och regn. Sedan är det helt värdelöst med en skitvår på miljarder andra sätt men förr eller senare var det tvunget att ske:

Jag. Galishimo. Hällregn. Blåst. Ensamma. Och lite ridning.

Galishimo körde sin "blåst-och-regn"-dans för att fördriva de onda regngudarna. Under tiden satt jag uppepå och funderade på hur farlig den arabiska blåst-och-regn-dansen egentligen är. Inte så farlig, faktiskt. Det går helt klart att sitta kvar. Och när jag inte är rädd för att rida honom, så blir jag heller inte arg på honom. Det går lite hand i hand, det där för mig. Rädsla och ilska. Så jag blev varken sur eller irriterad.


"Kör du din dans, så gör jag min grej, här uppe... Så ser vi vem av oss som har det trevligast" sa jag bara vänligt till honom. Och så red jag på. Och han dansade på. I två olika världar var vi, men ändå på samma plats.

Till slut, efter sisådär 20 minuter, så kom faktiskt Galishimo plötsligt på att jag verkade vara på en bättre plats än vad han var på. För att inte nämna att det blev jobbigt att göra sin besvärjelsedans om och om igen.

Så då lade han bara av och gjorde det jag bad om i stället.

Det kändes fantastiskt. Banbrytande. För att vara den jag är.


Kommentarer

  1. Anonym7 juni 2015 kl. 19:10

    Klockrent! Du hade inte behövt skriva något inlägg egentligen, jag behövde bara kolla på översta bilden! Härlig resa ni gör tillsammans du och Galishimo. //Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström8 juni 2015 kl. 08:23

      Tack snälla! Ja han kan verkligen vara en dramatiker så ibland blir det väldigt talande bilder!! :D

      Radera
  2. Anonym20 juni 2015 kl. 21:00

    Vilken mindfulnessövning. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström21 juni 2015 kl. 07:40

      Kunde inte ha summerat det bättre själv, Pompom :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer